Att säga hej till vecka 14

 
Sju dagar närmare ♥ Magen i vecka 14 (13+0)

Magen är inte direkt megastor än, men om man jämför med förra veckan (eller innan jag blev gravid för den delen) så är den enorm. Och då är det fortfarande morgonkulan som vi försöker fotografera här hemma, kvällsmagen är betydligt större. Lite galet är det allt, jag vet liksom inte riktigt vad det är som tar upp all plats där inne. Livmodern är bara lite större än en grapefrukt i storlek, och så rackarns svullet kan ju inte allt annat vara? Fast å andra sidan, om Daniels teori stämmer och det bor en liten alien i magen antar jag att inget är omöjligt.

Och lilla frö? Mini är nu 7,5 cm lång, något i storlek med en normalvuxen jalapeño, och väger 23 gram (snacka om att vi ökar fort i viktklasserna här). Hen kan forma olika ansiktsuttryck och har troligtvis redan hittat sin egen lilla tumme. Öronen börjar se ut mer som öron och håret tjocknar. Dessutom börjar pigment för framtida hårfärg genereras nu, och jag satsar alla stålar jag har på att det blir en liten lintott.

Mama bear: Jag har fortfarande inte vant mig vid hungern (som framförallt kommer oftare är vanligt), och att när den slår till så går det från noll till hundra på en millisekund. Säkert varannan dag får Daniel höra ”jag kommer seriöst dööö av hunger nu”, när det är sisådär max 5 minuter kvar tills middagen serveras. Inte heller har jag vant mig vid att blåsan numera är avsevärt mer begränsad. Speciellt inte på natten – vad är det ens för hopplöst påhitt!? Men jag är glad så länge magen växer. Och jag är glad att vi får välkomna vecka 14 nu. Allt är så häftigt, och jag ser faktiskt fram emot att se hur många veckor det tar innan folk börjar förväxla mig med en lätt deformerad flodhäst.

Veckans cravings: Citrus fortsätter ligga högt på listan, men har nu även stark konkurrens av färska jordgubbar. Just nu tokladdar jag inför att det snart (ja allt är relativt) går att åka ut till landet för självplock.