Att packa kameran för en kväll ute (Estepona, Spanien)

Vi bokade in en sådan där kväll när vi packade med kameran och gav oss ut i stan för att jaga fina, nya platser. Och det är verkligen ett rent nöje att få hänga med pinglorna och min stjärnhälft i några timmar. Visserligen har vi hängt ihop mer eller mindre dygnet runt senaste veckorna, men det är svårt att bli mätt på dem. Vi har nästan konstant tokroligt när vi är tillsammans och det händer alltid något som får mig att skratta tills jag snudd på kissar på mig. En fin familj – guld!

Och den där loppan som är min syster. Hon som fläckfritt behärskar konsten att gå mig på nerverna, men trots det är en av de få människor jag utan att blinka hade gett mitt liv för. Hon får mig att skratta tills magmusklerna krampar och luften i lungorna tar slut. Jag är oändligt tacksam att hon fortfarande inte kommit (och kanske aldrig kommer komma) till den punkt att hon vill göra saker på egen hand. Hon drar alltid med alla på allt, och vi gör alltid allt ihop om hon får välja. De gånger jag säger nej vänder hon sig till Daniel. Han är klart svag för henne, så det slutar alltid med att hon lyckas övertala minst honom om att haka på olika (mer eller mindre pinsamma) upptåg medan jag garvar läppen av mig.

I kombination med vår kusin finns ingen hejd på det. De två är så fruktansvärt roliga att spendera tid med. Och om jag fritt hade fått välja ytterligare en lillasyster hade jag paxat henne direkt utan ett uns tvekan.

Att sedan ha mormor och morfar som tillägg i middagssällskapet är verkligen inte fy skam. Ingen kväll blir tråkig när gänget är samlat, det är ett som är säkert. Vi skrattar alltid. På riktigt. God middag, följt av efterrätt som intas i samband med spelkväll, är dessutom en klar bonus. Och sådana kvällar har vi haft många av de senaste veckorna. Spel och kvällssnask tills klockan visar alldeles för mycket och sovmorgon blir ett måste för att ens överleva. Väldigt osvenskt. Väldigt mycket semester-feeling. Precis som man vill ha det.