Att ha det årliga finbesöket i stan

Förra året flyttade min lillasyster in hos oss en vecka medan mamma och pappa hälsade på vänner i Norge. I år körde de en favorit i repris, och Elise var inte sen med att paxa en plats hemma hos oss med motiveringen att ”detta är hennes semester”. Ja, och där blev det tydligen någon sorts tradition som enligt henne hädanefter ska följas slaviskt. Skillnaden från förra året? Jo, att vi nu även fick en lurvig bonus på köpet. Det, plus det faktum att jag jobbade überusla tider i år och vi knappt fick en enda ledig kväll ihop. Helt klart trist, även om man anpassar sig och det gick bra ändå.

”En kaka tack!”

För ett år sedan körde vi picknick-lunch på klipporna, men i år fick det bli Slottsskogen istället. En promenad bland djuren och sedan bredde vi ut en filt i gräset. Inte så pjåkigt det heller när solen är uppe. Precis som förra året höll vi fanan högt och lyckades dränka både filten och min klänning i fruktsoda – varför ändra ett vinnande koncept liksom?

För att toppa lunchen lyckades gängets lurvigaste medlem hitta en riktig sunkpöl att hoppa ner i. Efter det var det bara att låta en minst sagt lycklig fyrbening gå loss i fontänen medan de stackars änderna snabbt paddlade över till andra sidan vattenhålet. Hon var fantastiskt nöjd med sig själv, den där hunden. Och sanningen att säga var nog vi andra lite sugna på att göra henne sällskap i det svalkande vattnet.

Ja, en vecka med finbesök. Det gick lika fort nu som för ett år sedan. Och även om lägenheten luktade hundöra i en vecka efteråt så var det himla mys att ha djur i hemmet igen. Det är ju så vi egentligen trivs bäst.