Att fira en speciell första advent

Tänk i år fick vi fira en lite extra speciell första advent. Elsas allra första. Och samtidigt hennes första möte med sin farmor, farfar och faster. I vanlig ordning så sov hon sig igenom större delen av dagen, så mötet blev väl ganska ensidigt. Nåja. För oss som höll oss vakna var det en speciell första advent.

Vi passade även på att ge oss ut med barnvagnen för första gången. Elsa hade visserligen redan tjuvstartat och provåkt vagnen en tur när mina föräldrar var på besök, men för oss föräldrar var det första vagnpromenaden. Jag inser att tjusningen snart kommer försvinna, men såhär i början får jag och Daniel minsann jobba på att dela med oss och turas om. Halvvägs igenom promenaden harklade han sig och frågade om det inte var hans tur att köra snart, och jag fick muttrande ge med mig och lämna över styret. Givetvis ska han också få köra, men just nu är vi båda sådär så vi går och hoppas på att den andre glömmer bort att den också vill knuffa runt Elsa en stund.

En ordentlig adventsfika hann vi också klämma in innan Daniels familj åkte hemåt. Och årets första lussebulle. Visserligen av köpesort och inte hembakad, men ändå. Såhär i början är man inte så kräsen – lussebulle som lussebulle liksom. Och i år lär jag bara få inse att det inte kommer vara så aktuellt att ställa sig och köra stort julbak. Vi har en liten som kräver alldeles för mycket uppmärksamhet för att det ska vara genomförbart.

Första advent alltså. Och första besöket av familjen på Daniels sida. En finare söndag.