Att bara tänka halvvägs
Ni vet kanske känslan av att ha en alldeles för (ofrivilligt) sen natt? Idag har jag en sådan. Jag hade bara velat gå och lägga mig, men så kan man inte bara göra som man vill när grupparbeten måste bli gjorda. Vi hade en medlem som är iväg och roar sig i Schweiz, vilken jag verkligen unnar henne, och kom därför på den alldeles ypperliga idén att göra en digital redovisning. Digital för alla, inte bara henne. Men så glömde vi första regeln med teknik.
1. Det fungerar aldrig när man verkligen önskar det. Om ett kursbetyg möjligtvis hänger på det betyder det alltid dubbel trubbel.
Så här sitter jag, kvällsmosig, trött och fånstirrandes in i en videokamera. Med en dålig video vars enda egentliga egenskap är att visa exakt hur långt ifrån Jennifer Lawrence jag är på filmstjärneskalan. Men jag har en film, om än en dålig sådan. En av fyra gruppmedlemmar har ett icke-fungerande internet. Två av de resterande tre har annan typ av trasslande teknik. Så, en av fyra filmer klara. Statistiken ser sådär ut, om vi nu ska vara helt ärliga. Morgondagens presentation blev genast allt annat än en succé. Och så kan man ju tro att vi, blivande lärare som vi faktiskt är, hade en reservplan. Det hade vi inte. Det sägs att man lär av sina misstag, och ni kan sanna mina ord – jag tänker lära av detta och aldrig göra om det.