Att få vårkänslor i kroppen

Det spelar nästan ingen roll att dygnets timmar inte räcker till och att vardagen aldrig riktigt hinner lugna sig. Nästan. För det är vår. Allt jag kan tänka på är hur gärna jag vill dra till med ett riktigt Ronja Rövardotter-skrik varje morgon medan jag kisar med solen i ögonen. Det är så förbaskat fint. Tilläggas bör dock kanske att jag ändå håller tyst, ibland måste man tänka på den svenska normen. Eller åtminstone tänka på de stackars grannarna som förmodligen sover och inte vill bli väckta av någon som ylar likt en prärievarg med tassen i kläm och eld i svansen. Fast vad vet jag. Det hade kanske uppskattats.

Dessa vårkänslor som infinner sig i kroppen alltså. Jag fullkomligen älskar det. Inget känns omöjligt, hur fullproppad almanackan än må vara. Den här tiden är jag lycklig. Lite som Ronja, när hon får släppa fram sitt vårskrik.