Att vila sig i form

Detta med träning. Ibland är det roligt. Ibland. Oftast är det mer ett nödvändigt ont. Men så är det just det – nödvändigt. Så i början av sommaren bestämde jag mig för att jag måste ha ett mål. Och inte ett av den sort som man kan rucka på om man råkar bli lite lat, utan ett som jag själv inte styr över. Helst ett roligt mål. Så jag drog med en kompis och anmälde oss till Color Me Rad. Då, i juni, tyckte vi att det kändes som att vi hade flera år på oss. Nu, dagen innan loppet inser vi att så inte riktigt var fallet. Och att vi borde ha tränat mer.

Förra veckan drog jag med lillasyster till gymmet. Flera gånger. Och så hade vi vattenkrig på vägen hem. Jag måste erkänna att träningen faktiskt snuddar på att kunna kallas rolig när hon är med. Vi köpte dessutom nya träningskläder och nu har jag bestämt mig. Jag ska bli stark. Min kropp ska vara sådär stark, frisk och allmänt välmående att varje dag känns som en barnlek – även dagar då stora flyttlass ska köras och tunga saker bäras. Så det är mitt mål. Att bli pippi-stark, det känns liksom rimligt.

Men först – morgondagens lopp. Våra startpaket ligger fint och väntar medan vi vilar oss i form.