Att värma upp

Tidigt igår kom Ida (aka min grymma löparkompanjon) hit till Göteborg och vi bestämde oss för att vi skulle ha en dags uppvärmning inför det stora loppet. Ja, för oss kändes 5 km ganska stort då när vi inte hade tränat något alls. Såå, hur vi värmde upp? Tjaa. Alltså. Först gick vi på stan. Sedan blev vi hungriga, så då knatade vi över till den internationella matmarknaden och investerade i några rysligt hälsosamma churros med lagom mycket socker på. Därefter började vi resonera kring hur man bäst pimpar riktiga elitidrottare (vilket vi såklart bör klassas som). Färgglada stödstrumpor i udda färg var givet. Och att (o)matcha med rosa bandanas kändes väldigt rimligt. Och glitter. Alla vet att riktiga stjärnor mer eller mindre badar i glitter – kroppsglitter, glitterspray för håret, glittriga naglar.. You name it. Så det var vad vi handlade med oss hem.

Sedan kom vi hem och var sådär onödigt hurtiga. Daniel gick med på att följa med som fotograf till vårt lopp, under förutsättning att vi gjorde honom sällskap till gymmet. Och bilder ville vi ha, så det var liksom inget snack om saken. Vi skulle iväg och träna. Och det gjorde vi, ett helt pass på gymmet. En snabb vända in i duschen och några aningen fräschare kläder senare var vi redo att bege oss in mot staden en andra gång. Då i syfte att äta och ha lite peppande uppladdningshäng.

Sanningen att säga så känns detta med uppvärmning verkligen som vår grej. Vi har talang för det! Ida bjöd på tapas och cava på La Sombrita och jag kände mig synnerligen bortskämd. (Hon försökte då hävda att det gick ungefär jämnt upp eftersom vi bjudit på lunch.. Om jag inte missminner mig helt bjöd vi på något i stil med falukorv. Och hon drack vatten. Ja. Men absolut, jämnt upp – hållbart argument och sådär.) Vi beställde in en spansk ostbricka och fick in två korvar. När vi inte kunde få kontakt med någon personal gav vi upp, nickade i samspel och konstaterade att ”korv också kan vara gott”. Korv eller ost, det är lätt att blanda ihop.

Vi beslutade sedan att skippa efterrätten och istället leta upp ett mysigt krypin där man kunde kura upp sig och dricka varm choklad. Potentiellt bästa idén någonsin och en total succé skulle jag våga påstå. Där och då var vi båda eniga om att det kändes väldigt bra i kroppen. Att vi var harmoniska och nöjda. Att vi var uppvärmda och redo att delta i ett lopp och årets stora färgfest.