Att göra en försenad uppdatering om ett rebelliskt Summer Camp
En rebelfie i världsklass.
Sommaren som var kan nog minst sagt klassas in som en av de mest fullproppade jag upplevt under mina 22 år. Fantastisk, men absolut smockad. Samtidigt är det så mycket som jag vill visa och berätta om, sådant som inte hunnits med tidigare. Därför kommer det nu. Sommarpepp, fast i höstrusket. Knasigt, men ibland är det bra att göra saker i bakvänd ordning.
That’s how the rebels do it.
Det var så himla fint att se allt falla på plats. Det vi jobbat mot, det som varit ett av våra största mål sedan årskiftet. Ett riktigt Rebel Summer Camp. Och det var helt fantastiskt att få träffa nya rebeller, fler studenter som brinner för samma sak som jag gör. Vilket utbyte liksom! Sådant är för mig häftigt på riktigt.
Våra föreläsare alltså. De bästa man kunnat önska sig. Och Ann-Marie Körling var bara en av dem.
Sedan hade vi såklart workshops också. Sådant som berör olika ledarskap och alla möjliga ”vettiga att kunna-saker”.
Tanken på att alla dessa drivna, engagerade människor kommer bli mina kollegor gör mig alldeles lycklig i själen.
Likaså gör min bästa vän (som fint nog också är rebell) mig lycklig i själen. Ungefär hela tiden dessutom.
.. Och dessa. Personer som jag fått äran att hänga med redan från uppstarten av projektet. Stjärnor!
På kvällarna ägnade vi oss åt mer kreativa och fysiska workshops ledda av Pernilla Glaser. Sådant som också är viktigt, speciellt efter maxade heldagar med teori, men som så ofta glöms bort. Fysisk gestaltning, tillits- och samarbetsövningar, stillastående eller rörligt, individuellt eller i grupp.. Sådant som man ibland glömmer bort hur mycket det faktiskt ger – inte minst för sammanhållningen och stämningen. Liksom för skrattet.
Och så fick vi på olika sätt reflektera över alla intryck från dagen. Bearbeta. Få en chans att koppla ihop saker. Ja tro mig, det behövs efter så intensiva heldagar. Så sådant fixade vi på kvällarna. Skapade recept från dagen och återupplevde olika känslor. Delade med oss till varandra och lärde oss tio gånger mer än om vi bara tänkt i tysthet, själva.
Efter våra kvällsworkshops så hängde vi inne på mitt och Jennys rum, där vi satt uppe alldeles, alldeles för sent. Heh!
På morgonen var vi på’t igen. Sömnbrist gavs liksom inget utrymme den veckan, vi hade viktigare saker för oss.
Favoriterna från Lärarförbundet tittade också förbi en sväng. Sådant gör vilken dag som helst lite extra glittrande.
The Master Minds (aka hälften av RAU och de som bossar runt projektet på högsta nivå). Jag gillar dem skarpt.
Dessa två är några utav mina absoluta favoriter. Jag fullkomligen älskar deras sällskap, och så har det varit sedan dag 1.
Vi passade även på att göra film, men det vet ni såklart redan. Fler går att hitta på Rebels YouTube-kanal.
Bara detta känns lyxigt. Att vädret toppade och vi kunde arbeta ute i solen. Inget man kan påverka, men ack så trevlig bonus.
Och med dessa omgivningar. Helt okej ändå, helt okej! Tollare folkhögskola var alldeles perfekt för oss.
Den där selfie-vinkeln som får en att se ut som om man har ett helt klotformat huvud och noll hals, ni vet.. Den. Den vinkeln är jag expert på att hitta. Alltid. Men så är det ju bilder med några av de mest inspirerande människor jag känner, så då kan jag ändå inte låte bli att lägga upp dem. Klotformat tryne eller ej. Körling och Nygårds alltså, så himla häftiga kvinnor.
Ja, Tollare var inte bara fint under dagen. Kvällspromenader längs vattnet stod minst lika högt i kurs.
Love shower över våra fantastiska föreläsare som ställer upp ideellt bara för att de anser detta vara rysligt viktigt.
Foto: Björn Terlegård och RAU
Hela studentgruppen. Alla rebellstudenter samlade. Sista dagen, sista timmen. Ett fasligt grymt gäng alltså, och ändå är vi bara de första. Tänk hur många fler vi kommer hinna bli under de kommande åren. Och tänk hur galet positivt detta är för svensk skola. Håll i hatten gott folk, för här blåser förändringens vindar fram!
För den som fortfarande undrar hur det är att vara med på ett av våra Summer Camp.