Att avsluta som man började (Estepona, Spanien)

Vår första kväll i Spanien spenderade vi bland båtar och bullrande skratt när vi tog oss an en av hamnrestaurangerna. Vår sista kväll såg vi till att spendera likadant, fast på vår absoluta favoritrestaurang. Emelie och Andreas bjöd på fördrinkarna i en av hamnbarerna. Ett tack för att de hade fått följa med, vilket är lite ironiskt då det lika mycket är vi som borde tacka för det utomordentligt trevliga och olovligt roliga sällskapet. Nåväl, vår sista kväll. Då skålade vi med en ovanligt god Cava innan vi gick för att slå oss ner vid vårt bord kvällen till ära.

Kvällen då jag och fröken melon bestämde oss för att dela på en flaska vin. Ehee..
Ja okej, riktigt så illa hann det aldrig bli. Vi tryckte i oss en herrans massa mat under tiden bör väl tilläggas.
Om en bild kunde beskriva ljudet från en kväll. Hejdlöst, konstant tokskratt. Ja, extremt mycket av den varan.

Och maten. Vi valde att bara beställa två rätter och istället dela. Ingen gick hem hungrig för den saken skull om vi säger så. Jag har aldrig tidigare ens sett en så stor entrecôte som de som serveras på El Cazador. Jag skojar inte om jag säger att de utan tvekan ligger på 500-600 gram per bit. Och det plus tillbehör som också ska ätas. Galet. Helt galet. Och så rubbat gott att det inte är riktigt klokt. En bra avslutning värdig vår Spanien-vecka.