Att ge sig själv en födelsedagspresent

Lagom ofrivilligt och sådär, men ändå. En ny telefon. Jag är av den där sortens människa som fullkomligen avskyr att köpa ny teknik och behöva trassla med att installera om allt. Av den anledningen kan detta nog kamma hem titeln som ”tråkigaste presenten jag fått”. Ja, plus det faktum att jag gav den till mig själv och att det bara är en opersonlig pryl utan bakomliggande tanke. Det gör den än mer tråkig. Om än nödvändig för att vardagslivet ska kunna rulla på, tyvärr.

Jag har redan gett upp hoppet om att hitta en telefon som faktiskt håller fullt ut i några år, men prövar ändå att sätta min tro till SONY nya lur. Den ska trots allt klara vatten åtminstone, så det är en början. Jag fick förövrigt en idé om att jag skulle vara lite vågad och välja en rolig färg den här gången. Ni vet, när man ändå måste köpa en ny pryl och färgen egentligen inte spelar någon som helst roll. Jag klickade hem en grön. Och sedan kom den. Så fruktansvärt ful att jag höll på att bryta ihop där ett tag. Note to self: testa aldrig något ”nytt och vågat” igen, aldrig – det blir liksom inte bra. Daniel såg till att vi åkte in till stan och flirtade sedan till sig ett byte till en svart lur hos Telia-damen. Ja, så gick det det den där gången när Hanna skulle vara vågad och kliva utanför boxen. No more!