Att dubbelfira födelsedagar i efterskott
Nu i helgen passade vi äntligen på att åka hem till landet. Jag har längtat efter ordentligt med lantluft hur länge som helst, och Daniel hade längtat i flera veckor efter att få träffa min mamma. Ja han har längtat sedan jag berättade att mamma hade fått en ny telefon, en iPhone, och i det första sms:et hon skickade föll hon dit på autokorrekt-funktionen. ”I have a new phone, my phone, iPhone! – Malmsten.” Eh, va!? Helt out of context sådär. En stund senare kom ytterligare ett sms, men med texten ”Mammsen!”
Ja, och sedan den dagen har Daniel inte kunnat släppa hur hysteriskt roligt det skulle bli att på ett storslaget sätt få hälsa på samt tilltala min mamma ”fru Malmsten”. Lite så jobbar vi i vår familj.
Fredagssyssla efter halvlångpromenad i skogen. Katterna har efter många års argumentation fått flytta in på halvtid.
Och en bra start på lördagen. Pappa styr, mamma tjoar om att sänka farten och jag bara hänger med.
Dessa bilder alltså. Som jag garvat åt min mors talang framför kameran. Hysteriskt roligt och ständigt återkommande.
Och det var kul ungefär till den punkten att mamma fotograferade mig. Mitt tilldelade fika-ansvarsområde: mineralvattnet. Uppdrag utfört med tvivelaktigt resultat. Och det är förövrigt sådär som mina normala bildserier ser ut. En lång radda av bilder där jag är halslös och (ofrivilligt) förvrider mitt ansikte på något sätt, följt av en bild som ser relativt normal ut. Ska det vara hundraprocentig standard så måste jag hålla på att spilla något alternativt redan ha spillt något (högst odiskret kladd) på mig.
Lördagens guldfångst. Dra mig baklänges på ett litet snöre – så galet mycket svamp vi såg!
Och sedan kom bästis. Hon som följt mig genom livet sedan vi var två, och hon som varit en del av familjen sedan så långt någon kan minnas. Hon som är fem ynka dagar äldre än mig och aldrig låter mig glömma det. Hon som bott i Linköping i vad som känns som evigheter (dvs. 3 långa år) och som nu äntligen har flyttat hem till landet igen. Hon varit med och haft hedersplats vid alla stora händelser i mitt liv. Hon. Lovisa. Hon kom på besök.
Familjens nyaste medlem i hundflocken..
Kubbspel röstades igenom och tjejerna i familjen pallrade sig ut till gräsmattan. Kattjej inkluderad. Och ingen var ens i närheten av så aktiv som den sistnämnda. Hon flög över planen och apporterade pinnarna mer effektivt än någon av våra hundar hade gjort. 100% av tiden var hon ivägen och hindrade spelet för oss andra, men lika glad ändå.
Jag säger inte att vi är världens bästa team. Absolut inte. Jag säger bara att vi vann tre av tre matcher och var totalt okrossbara. (Åtminstone om man frågar oss, andra skulle eventuellt kunna ha en och annan invändning.) Och kvällen fortsatte i samma vinnarstil och blev sådär himla fin. Jag fick möjlighet att klä på mig de nya Odd Molly-plagg som jag fått i present, farmor och farfar kom över för middag, vi fick dubbelsång samt äran att dubbelskåla för våra dubbla 22-årsdagar och mina föräldrar stod för fantastisk middag samt tårta. Oslagbart! Vi drack vin, skrattade, pratade ikapp en del av det som hänt i livet och hade massagestund precis som när vi var yngre. Jag fullkomligen älskar att vara hemma på landet och jag älskar att vara med min familj.
Nu, ja nu är jag lite mer mig själv och lite mer välmående igen. En helg på landet bland de jag älskar mest var precis vad jag behövde. Man borde faktiskt få fylla år oftare!