Att åter igen gå vilse i klänningsdjungeln

Nu är vi där igen, med en bal runt hörnet och ett stort val att göra: vilken klänning ska man ha på sig? Lång, absolut. Men färg? Modell? Material? Ja det är i sanning en hel djungel att ta sig igenom varje gång. Ibland överväger jag att konvertera till den manliga sidan och helt enkelt dra på mig frack. Valmöjligheterna känns så väldigt mycket mer begränsade där.

Till studentbalen där 2011 lämnade jag in tyger jag fått av mamma (ja, från början var det nog mormor som hade köpt dem i utlandet) och designade min egen klänning. Det kändes som en rolig sak att göra då, och dessutom mättade det mitt lite överdrivna kontrollbehov. Resultatet blev som bilden visar, en enkel modell med smal midja och tygklädda knappar i sidan.

Sedan tog det några år innan vi kom på att det där med bal är en kul grej och att man kanske borde passa på medan det erbjuds. Inför Chalmers höstbal 2013 panikklickade jag hem en grön kläninng (som är aningen ljusare i verkligheten än på bilden) över nätet. Enklare modell än den finns nog knappt att hitta, men det är väldigt mycket ”jag”.

Och sedan åkte jag till USA. Som av en slump sprang jag på en marinblå (ja den är crazy-mycket mörkare i verkligheten än på bilden) klänning från Calvin Klein. Den fanns bara kvar i en enda storlek – min – och var dessutom nedsatt på REA. Den var i sanning menad. Sällan har jag varit ute i så god tid. Den hängde i garderoben i dryga halvåret innan den kom till användning på förra årets höstbal. Definitivt något sorts rekord.

♣ ♣ ♣

Nu är det bara några futtiga veckor kvar till vårbalen och jag har fortfarande inte ramlat över något som varit topptopp. Det hade varit roligt att, för en gångs skull, ha något som är en färgbomb. Åtminstone något som ger lite sommarfeeling. Det brukar inte vara vad jag satsar på, men någon gång måste vara den första och jag känner att med bara en Chalmers-bal kvar är det dags. Bara en, galet. Tiden går så fort.