Att välkomna maj med brasor och sång

I år firade vi in maj och våren så fantastiskt mysigt. Jag vet inte hur ni ställer er till det där med att kolla på brasor, men åtminstone jag tycker att det är ganska fint att bara stå och mysa medan man lyssnar på lite sång. Och så gillar jag delen med att man kan tralla med utan att det egentligen märks. Hur som helst, tillbaka till årets valborg. Vi packade väskorna och åkte ut till landet. Till farmor och farfar närmare bestämt – den bästa platsen för lugn och harmoni om ni frågar mig.

Så vi spenderade kvällen med att känna in brasor, lyssna på farfar som höll välkomsttal och dividera om varifrån vi kände igen kör-dirigenten. (Efter en stunds klurande kom vi på att det var Helena, kvinnan som även spelade i kyrkan vid vårt bröllop – världen är liten.) Och när allt var klart korkade farmor upp bubbel och serverade stormiddag bredvid vedugnen. I vanlig ordning mat av den där sorten som man äter alldeles för mycket av och sedan rullar fram efter. Den bästa sorten. Sist avslutade vi med att breda ut oss på soffan, prata om allt och inget och när ögonlocken började bli för tunga tassade vi upp till sovrummen.

Det är efter sådana kvällar som jag vaknar och känner mig helt utvilad. Sådana morgnar när jag vaknar och faktiskt ser ut (liksom känner mig) som människa. Ja så fräsch att till och med farfar påpekar att jag ser ut att ha sovit gott. Kvällar som ger mer än vad de kostar i energi. Vi behöver nog alla ladda upp med dem mellan varven.