Att hälsa på lurviga nykomlingar

 
Korvade nosar och gyllenfärgade höns. Landet vet minsann hur man levererar.

I samband med valborg och när vi ändå spenderade tid hos farmor och farfar passade vi på att hälsa på nykomlingarna ute i ladugården. De små och kärlekssökande, täckta av alldeles mjukt fluff som man vill fläta in fingrarna i. De som är sötare än socker. Alldeles för söta för sitt eget bästa.

Det är så fint att få ha dem nära nära nära. Jag älskar det.

Jo det är en plats där vi trivs – landet. Så mycket kärlek både från två- och fyrbenta varelser. Den här tiden på året är det lite extra svårt att inte längta hem, och bort från stan. Längta till allt det där. Lugnet. Allt det som gör mig harmonisk i kropp och själ. Jag intalar mig att vi en dag kommer lyckas passa in det där i livet också, men att allt måste få ta sin tid. En dag. Tills dess glädjs vi åt att få sådana helger som den vid valborg. Det är tillräckligt för stunden.