Att bänka sig framför en dansuppvisning

Med nya vänner öppnas nya världar, och sedan Amanda kom in i våra liv så har vi hunnit med både det ena och det andra. Jag älskar det. I december var vi iväg och lyssnade på när hon sjöng i luciatåg (något som vi varit hejare på att prioritera bort de senaste åren men som faktiskt är himla mysigt) och nu för någon vecka sedan blev vi inbjudna att komma och se hennes dansuppvisning. Vardagskrydda kan vi nog kalla det.

Hela showen var väldigt bra, och lite hormonstyrd som jag är nu satt jag och bölade varje gång Amanda klev upp på scenen. Hopplöst! Ja sedan hör ju inte vi till den där sortens människor som kan tolka och förstå budskap, utan jag satt mest och konstaterade att det förmodligen fanns något budskap. Sanningen att säga så stör det mig inte det minsta. Jag uppskattar att bara luta mig tillbaka och njuta av fin dans, bra musik och färgglada kläder. För mig behövs inte mer än så.

Men ja. Dansshow alltså, det är en vardagskrydda som vi definitivt inte hade kommit på att njuta av utan Amanda. Hon är en typiskt bra person att ha i vänkretsen. Någon som introducerar en ny värld.