Att ändå kunna se det vackra

Som ni vet så har vi tidigare varit i full fart med att leta boende, och då inte i Göteborg utan på landet. Det är ju där min själ trivs som bäst och jag är som gladast. Det är där allt känns mer hemma för oss – storstadslivet har alltid varit tillfälligt. Och samtidigt som den där flytten är mer aktuell än någonsin nu när vi har en liten som gror i magen, så har vi även fått börja titta över våra andra alternativ. Vissa delar av mina kvarvarande studier hade varit skönt att pricka av redan nästa år (om det känns rätt även efter att mini tittat ut – det vet man aldrig på förhand), men då hade pendlingen satt lite käppar i hjulet. Om jag däremot tar ledigt fullt ut så hade det varit fantastiskt att bo närmare familjen, och när mini blivit äldre är det inget problem med de där få dagarnas pendling som krävs.

Ja, just nu står vi och väger för- mot nackdelarna med alla alternativ vi kan tänkas ha. Allt går alltid att lösa, men för oss handlar det väl nu mest om hur vi får ut maximal kvalitetstid med vår minsta familjemedlem. Hur vi är som mest närvarande föräldrar, och hur vi kan ge mini så mycket kärlek som möjligt. Det kommer trots allt alltid att vara viktigast och ha allra högsta prioritet. Och det är en hel drös av saker som måste tas med i de beräkningarna.

För stunden har vi inte hittat något nytt boende som fallit oss helt i smaken och även om vi längtar ut på landet och till hus, så känns det ändå okej. För att bo i en storstad bor vi naturmässigt fantastiskt bra. Det finns vackra saker att titta på, vatten att plaska fötterna i och frisk luft att andas. Ja, just nu är vi kvar här och det känns fortfarande full okej i hjärtat det också. Åtminstone tills vi vet att vi fattar helt rätt beslut baserat på rätt grunder. Var sak har sin tid (försöker jag intala min otåliga själ).