Att åter stretcha svingen en gnutta (Estepona, Spanien)

Det gäller ju att underhålla sig även på semestern. Dessutom ska man ju ta seden dit man kommer, och golf är en ganska stor grej här nere. Så här hänger vi ibland, på golfbanorna. Totalt genomsvett och lätt frustrerade. Vi har ju turen att ha en flitigt spelande morfar som vi släpar med ut överallt för att få tips och input. Någon som håller koll på läget så att säga. Han är typiskt bra att ha, för sanningen är nog att vi själva inte har någon stenkoll precis.

Ibland går det bättre, ibland sämre. Ibland slår man bollen rakt, och ibland slår man den rakt fast åt helt fel håll. Ibland får man en klockren träff på en boll som sedan singlar över staketet, över vägen, över en hög mur och in på en gård för att sedan studsa mot en lägenhetsvägg. Sådant händer. Och i sådana lägen håller man tummarna för att bollen missar människor och fönster.

Ja, och ibland träffar vi inte bollen alls. Det händer också.

Han har ett evigt (och beundransvärt) tålamod med oss alla, min morfar. Vi är som en flock förvirrade höns ute på golfbanan – alla springer åt olika håll, bollarna flyger kors och tvärs och klubbor vevas hejvilt. Och vi frågar saker. Vi frågar om allt, hela tiden. Det är ett under att han inte tröttnar på oss någon gång. Men vi har fruktansvärt roligt, och det är huvudsaken. En optimal semestersyssla helt enkelt.