Att bänka sig framför en Eurovision-final som heter duga

Ni kan inte tro hur bra gårdagen var. Den här terminen har varit (och är fortfarande) fruktansvärt tajt, och nu vid slutspurten hinner vi knappt se varandra alls här hemma. Det är verkligen ett pussel att få ihop allt och den tid som inte läggs på jobb eller skola måste gå till matlagning, storhandlingar, disk, tvätt och lite träning. Ni kan ju tänka er lyckan när vi igår bestämde att vi skulle ta en hel kväll att bara hänga i soffan och mysa. Jag var på riktigt så glad att jag grät lite vid en punkt – så lite egentid har vi haft för varandra det senaste. Sommaren är fruktansvärt välkommen och kan inte komma snart nog.

Men ja. Vi dukade fram tacos, hällde upp bubbel och bänkade oss framför finalen i Eurovision. Det var sådär perfekt, precis vad jag behövde. Att bara få vara nära nära nära, prioritera bort allt annat en liten stund och att äta guacamole som jag råkat förstöra med orimligt mycket vitlök.

Bild lånad härifrån (det där med att fota TV-skärmen blir liksom aldrig speciellt bra).

Och som toppen på kvällen gick Måns dessutom och kammade hem segern åt Sverige. En sådan sak rundar av vilken kväll som helst ganska fint kan jag tycka. Det är lite intressant hur fort det blir en gemensam prestation för ett helt land i dessa sammanhang. Jag menar, både jag och Daniel tokladdade, gjorde high five och bah ”SNYGGT DÄR – BRA JOBBAT!”, som om det vore vi som presterat något. (Ja, därefter garvade vi en stund åt hur rysligt töntiga vi ibland är och hur bra vi matchar.)

Sedan kan vi nog (förhoppningsvis) alla vara eniga om att Irland stod som gårdagens stora vinnare. Lika rättigheter för oss alla borde vara en självklarhet överallt, men det gör det hela inte mindre värt att fira. Det måste alltid vara okej att vara sig själv och älska vem man vill – och det gör mig lycklig när världen tar steg i rätt riktning.

Ja hörrni.

Vinst till Sverige, vinst till Irland (samt världen) och vinst till mitt förhållande. Det får klassas som en fasligt bra gårdag.