Att besöka huvudstaden

Det känns så fruktansvärt lyxigt att vi hade möjlighet att hoppa på tåget och åka iväg över en helg när jag är såhär stor. Att få spendera en helg med en av våra absoluta favoritpersoner, ta igen för de senaste månaderna och se hur han bor nu. Jo, för vi har inte ens hunnit hälsa på sedan han flyttade från Göteborg i början av juni. Och det hade känts så tråkigt om vi hade behövt skjuta upp detta besök ytterligare några månader.

Men vi hann. Och vi hann med mycket. Stockholm visade sig från sin allra bästa sida och levererade höstväder utan dess like. På lördagen åkte vi ut till Djurgården, köpte med lunch från food trucks och satte oss på en parkbänk i solen. Saker som är en ren lyx i slutet på oktober. Vi promenerade även runt i det område som Hannes flyttat till och konstaterade att det kanske inte hade varit så pjåkigt att bo i Stockholm trots allt – för nog är det på många håll en vacker stad. På kvällen gick vi ut och åt en fantastisk middag, och avslutade sedan allt med soffhäng, tända ljus och vin (eller ja, alkoholfria alternativ för mig).

På söndagen spenderade vi förmiddagen hos släktingar, blev bortskämda med en tokgod långbrunch och åt nybakad äppelpaj. Det gick ingen nöd på oss om vi säger så. Vid lunch mötte vi upp Hannes och gick en sväng på Fotografiska. Det var minst sagt en pärs för mammahjärtat kan vi säga. Det mesta är imponerande att gå runt och kika på, men att se Marcus Wennmans del av utställningen, med flyktingbarn framför linsen och vargsången spelandes i bakgrunden, fick mina tårar att rinna.

Så ja, en helg i Stockholm. Vi sprang upp och ner för trappor, kors och tvärs genom hela stan. Vädret var på topp och vi kunde inte ha önskar mycket mer. Noll stress, bara en skön vi-tar-det-som-det-kommer-inställning. Och innan tåget rullade hemåt hann vi med några timmars häng inne på Omnipollos hatt som serverade magiska pizzor (och dryck – för den som är opreggo och vill pröva roliga saker). Jo, den här helgen var i sanning guld för oss.