Att besöka paradiset för barn
Eller ja, i mitt fall är det lika mycket ett vuxen- som ett barnparadis. Den där parken som får mig att bli fem år igen. Den. Liseberg. Där var vi förra helgen tillsammans med Daniels kusin Anna och hennes Oscar som var på besök. Om det var smart att åka dit en solig lördag mitt i sommaren kan diskuteras, men roligt hade vi. Och för att mjukstarta dagen lite lagom sådär var vi på plats när allt öppnade och spurtade likt Usain Bolt, raka vägen upp till Helix.
När det var 25 minuters kö var det inget snack om saken – den åkturen var värd varenda minut i kön! På riktigt. När det sedan var tal om 2 timmars kö vet jag inte om jag skulle vara lika snabb att rekommendera den. Fantastiskt rolig. Fast kanske inte riktigt så rolig att den var värd två timmars väntan för två minuters åktur. Njaa.
Och långa köer blev det. Som sagt. En solig lördag mitt i sommaren är eventuellt inte det mest taktiska valet av dag om man vill maximera sin tid i åkattraktioner. Några köer var rimliga, andra inte. Till Balder var det tillslut så lång kö att de gav upp försöken att beräkna väntetid. De nöjde sig med att skriva ”lång kö” och hoppas på att folk var smarta nog att välja andra åk.
Men vi hade läget under kontroll. Med bra sällskap, godis och humöret i topp kommer man långt.
Och det där är verkligen som julafton för mig. Jag helt enkelt älskar det. Älskar, älskar, älskar. Att jag för första gången fick min bättre halva att sitta längst fram i Flume Ride var dessutom lycka utöver det vanliga. Jag var sådär oförskämt nöjd med mig själv, och jag inser att det förmodligen aldrig någonsin kommer hända igen. Men ni minns kanske hur jag såg ut förra året? Genomblöt från topp till tå och det kändes som om jag hade kissat på mig tiodubbla gånger. Så oavsett om det bara var en engångshändelse så kommer jag leva länge på det – gången då jag slapp bli blötast. (Och ja, det är obligatoriskt att stå på tå när man har en alldeles för lång partner och foton ska tas. Alla korta människor fuskar med längden någon gång då och då. Shhh!)
Väl hemma tokslocknade våra gäster på soffan och vi alla var hyfsat möra i kroppen. Planen på middag ute ställdes in ganska snabbt, så istället beställde vi hem take away och kurade ihop oss i filmsoffan. Det kändes som en alldeles lagom avslutning på en väldigt bra lördag.