Att bjuda in till fikabuffé av modell större
Om det inte går att utläsa ifrån mängden kakor på bordet så kan jag förtydliga och säga att det var hyfsat roligt att preppa inför dopfikat. Min mormor (världshistoriens bästa!) kom ut och tillsammans spenderade vi en heldag med att baka och förbereda. Kanelbullar, vaniljbullar, kokstoppar, cake pops av olika sorter, chokladbollar.. Ja allt och lite till kändes det som. Och mitt bland mjöldamm och plåtar satt Elsas gudmor Lovisa och vek pompoms i det oändliga. Hur härligt!? Samtidigt kom min farmor förbi en sväng för att lämna dopklänningen och gulla med mini. Det var en väldigt fin dag. Och resultatet blev i sanning toklyckat.
Som om inte en fikabuffé var tillräckligt klämde vi även in en godisbuffé. Bara för att vi kan. När jag och Elsas andra gudmor, Jenny, var i USA så kom vi till den punkt att vi fanns oss själva stående med en shoppingkorg innehållandes sex(!?) chipspåsar, alldeles för många peanut butter cups, några drickor och ”lite annat snacks”. Vi skulle ha filmkväll, bara vi två. Och där någonstans myntades ”lagom är för mesar”. Det har hängt med sedan dess och poppat upp i alla möjliga situationer, och nu senast var det nog i samband med planeringen av Elsas dopfika. I en tvättäkta ”lagom är för mesar-anda” gick jag loss totalt. Ja, och ni ser ju själva resultatet. BAAAM!
Min farmor, Elsas gammelfarmor, bakade också ett gäng kakor och tog med sig. Liksom Elsas farmor. Det kändes fint att samla alla på fikabordet, och att alla var med på ett hörn eller två. Kombon av alla saker tillsammans blev dock nästan lite för bra. Sockerkick 2.0 kan vi nog kalla det utan att överdriva.
Jag nämnde, som vissa av er kanske minns, ett bloggsamarbete inför dopet. Under normala omständigheter hade nog Daniel inte direkt jublat över hur bananas jag gick gällande doppiffet, men eftersom fantastiska barnkalaset.se såg till att sponsra ett hörn kunde inte ens han klaga. Jag vet att man inte kommer ihåg något från sin ettårsdag, men jag har fått så mycket mersmak nu att jag helst hade dragit till med världens kalajs om ett halvår. Det kliar hemskt mycket i fingrarna vill jag lova. Inför dopet så hade vi ”ljust och pastelligt” som tema, men tänk att få köra all in på ett riktigt barnkalastema. Och när mini är stor nog att vara med och bestämma helt själv. Huuuuu, gullnivån på det! Jag tror jag smäller av.
Som sagt, kakor fanns så det räckte och blev över. Bokstavligt talat. En av våra vänner kommenterade det med ”ni inser att detta fikabordet är ett sådant som barnen på riktigt kommer minnas och prata om.. för resten av deras liv!?”. Och om jag får säga det själv så var det ganska episkt faktiskt.
Jooo, och en tårtbuffé hade vi också – såklart! Vad är väl en dopdag utan tårta liksom? Och varför nöja sig med en om man kan ha flera? En chokladtårta, en marängtårta, en sockerkakstårta med bär och en klassisk prinsesstårta slängde vi upp på bordet. Ska det va så ska det va! Och som avslutning stod en stor glasbehållare med nygjord (och sjukligt god) lemonad, några kannor kaffe, drickor och vatten. En värdig avslutning helt enkelt.
Foto: Johannes Jansson