Att bli bjudna på mellomys med betoning på mys

Har ni varit sådana som suttit klistrade framför varje deltävling fram till årets final? Här hemma hos oss har vi lyckats missa varenda en. Finalen däremot, den såg vi minsann. Amanda, som förövrigt är en av mina absoluta göteborgsfavoriter, skickade ett meddelande under Andra Chansen-omgången och frågade ”Mellofinal och middag hos oss nästa lördag, sugna?”. Det var vi såklart.

Kvällen innan vi skulle dit skrev hon ”tänk på att det är mellomys, med betoning på mys! Jag räknar med att ni lever upp till det”. Det är ytterligare en anledning till att vi kommer så bra överens, jag och Amanda. Smink och tajta jeans är störtförbjudet.

Vi höll det hemligt för Jenny (ja de två delar lägenhet – helt suveränt för mig!) och när hon kom hem hade vi tänkt ljus, blåst upp ballonger, mellopimpat lägenheten (det var helt Amandas förtjänst). Hennes ansiktsuttryck, för att inte tala om skrik, när hon kom in i vardagsrummet där jag och Daniel hoppade fram vrålandes ”SUURPRIIISE!”.

Obetalbart.

Så vi gjorde tacos, drack bubbel och tippade mellovinnare hit och dit. Eller ja, så mycket hit och dit vet jag inte om det var – det stod ganska klart vem som skulle kamma hem segern så snart Måns klivit upp på scenen. Det var väl kanske mer poängsättande, liksom dividerande om vem som hade de mest pricksäkra kläderna och hur många snygghetspoäng det egentligen är rimligt att dela ut.

Men det var fint. En fin lördagkväll med vänner och god mat. Det sistnämnda är oändligt viktigt för mig (jag älskar mat mer än väldigt mycket annat här i världen), så det kändes som en win-win att få sällskapet som bonus. Någon gång där i kvällsmörkret jokade vi oss nöjt hem genom stan och tokslocknade så fort vi kom innanför dörren.

Lördagar som levererar, helt enkelt.