Att bli halvstudent i Georgetown (Washington, DC, USA)

För min del var det den första någonsin. Jenny har däremot rutin på det. Fro-yo, under ett stopp på vår väg mot Georgetown. Ja för vi promenerade hela vägen, och det var fler än en person som tittade storögt när vi nämnde sträckan. (Dock var det inte oförskämt långt, det är bara amerikanarna som tycker allt över en mil är omöjliga distanser.) Men varmt var det och lite energi i svalt format var minst sagt välkommet.

Och fram kom vi. Vi promenerade längs shoppinggator medan vi kommenterade hur fint och fräscht allt var. Samtidigt letade vi oss igenom kärnan och hittade till det enorma universitet. Och det är verkligen inte ett litet ställe där inte. Och deras campus, ho ho ho!

Vi hängde i gräset och kände oss allmänt nöjda med livet. Precis som man önskar att livet alltid kändes. Och lagom när vi skulle gå därifrån fick vi äran att bevittna öppningen av en Lacrosse-match och en tjej som sjöng ”Star-Spangled Banner”. Vi lyckas pricka in allt möjligt fint. Och riktig amerikansk universitets-känsla, nästan som om vi hade varit studenter där själva.

Fantastiska gator och fantastisk kvällssol. Jag har inte sett någon del av Washington, eller ens i USA, som varit finare än Georgetown. Hade jag valt att bo någonstans i staden hade det definitivt varit där. (Fast å andra sidan hade förmodligen inte plånboken varit lika med på noterna.) Men ja, vackert. Vackert är bara förnamnet och oj vad väl spenderade de där timmarna var.