Att bli italiensk för en kväll

I lördags när svärföräldrarna kikade förbi hade vi den finaste kväll man kan tänka sig. Ni anar inte hur skönt det kändes efter allt jobb, alla dagar på resande fot och alla tentor som hängt över vardagen det senaste. En kväll på Bistro Italiano, där vi lyckades smäcka i oss inte mindre än 5 fantastiska rätter. Galet. Helt galet.

Vi kickade igång matfesten med någon sorts bruschetta och fortsatte sedan med antipasto misto (dvs. kallskuret i en härlig blandning). Det slank ner hyfsat kvickt vill jag lova – huua vad mumsigt!

En nöjd mitt-i-maten-bild på en väldigt fin kille samt en tredje rätt i form av pesto e fagiole, toppad med en rysligt god hemgjord pesto. Jag känner matkärlek bara jag tänker på det. Uj uj uj alltså!

Den starka avslutningen bestod av hjortfilé och svamprisotto, samt en efterrätt med citronsorbet. I svärföräldrarnas fall tiramisu. Det var så gott att jag smäller av. Sådana kvällar om något kan klassas som lyx. Och för att inte tala om hur trevlig kvällen i sig var. En familjedejt och total succé! Och familj är allt bra fint alltså. Vi är väldigt lyckligt lottade.