Att bli medlurad på något obehagligt
En vacker dag i skolan slängde Jenny fram en broschyr med rubriken ”VÅR RUSET 2014”, och förväntade sig därmed att vi andra skulle hoppa upp och ner av glädje och iver. Som den goda vän jag är ville jag givetvis inte göra henne besviken utan sa utan en endaste darrning på rösten: ”du kan räkna med mig!” Det kändes som en bra idé just då. Såhär i efterhand är jag mindre säker på saken. En gång i tiden yttrade jag orden: ”man kan alltid springa 5 km, det är inget! Det kommer jag alltid kunna göra, oavsett hur omständigheterna ser ut och hur otränad jag må vara.” Ni kan ju tro att jag får äta upp det nu. Den här kroppen har inte sprungit ordentligt på snart ett år (vilket i sig är lite pinsamt) och varken konditionen eller tekniken är på topp. Milt uttryckt.
Fast nu när vi dragit ihop ett gäng tjejkompisar för att göra en gemensam insats och plåga oss igenom detta är det bara att gilla läget. Jag ska springa Vår Ruset om några veckor. Springa. Alla tummar upp, musiklistan på iPoden har uppdaterats och peppen är enorm. Jag har någon inre bild av att detta kommer gå fint och att jag kommer tuffa på likt ett stadigt ånglokomotiv – fast i samma hastighet som X2000. Rimliga förväntningar? Njaa, men det har jag å andra sidan aldrig påstått heller. Så ni kommer från och med nu hitta mig svettig och lunkandes runt tjärnen så fort regnet inte står som spön i backen. Vi kommer krossa den där femkilomertar’n i maj!
Ska några av er läsare ge ert personbästa en match genom att pallra er runt ett varv?
Bäst du tränar. Förra gången blev du ju slagen av mammsen…
Tack för påminnelsen! Har man en racer-maskin till mor så har man, svårt att mäta sig med henne 😉
Jag sprang Vår Ruset 2012 och det var en riktig kul upplevelse! Svårt att inte ge sitt bästa tyckte jag, för jag ville hela tiden springa om de framför mig. Jag lyckades även slå mitt personbästa. Tror det kommer gå kanon för dig! 🙂
Senast jag sprang var 2011, himla kul men då var jag bra mycket mer tränad än vad jag är nu. Så fasar lite inför det. Men skönt att någon peppar och hejar på mig! Du får hänga på nästa gång du med! 🙂
Men det är ju så bra med Vår Ruset att en kan ta det i sin egen takt! 🙂 Dock tyckte jag det var lite jobbigt med tanter som valt att gå startade i första startgruppen, det blev lite sicksack i början 😛 Vilken stad ska du springa i?
Ja och sådant gillas skarpt! Dock ej tanter som agerar vägspärr, det håller jag med om att det är synnerligen störande för oss racer-löpare. 😉 Jag springer i Göteborg – mah home town så att säga. Det är såklart smidigast när vi är ett gäng som alla bor i samma stad.