Att bo bland vrålapor i regnskogen (Tortuguero, Costa Rica)

En av de många käcka saker med att resa runt är att man får bo på så himla många ställen och på så många olika sätt. Som i Tortuguero. Mitt i regnskogen, med öppna fönster (omöjliga att stänga) runt hela rummet så vinden blåser rakt igenom och med ett golv som ständigt är halt likt en isbana fast av fukt. Och toaletten. Den är ett öppet bås, så det hade inte förvånat mig om man hörde vad grannen tre hus bort gör därinne. Mycket intressant. Och det har sin charm. Det där med att vi bor utspritt i fem olika hus, men när en nyser inne hos sig kan man höra alla andra ropa ”PROSIT!” från övriga hus. Eller när lamporna släcks, man ligger i sängen och kan ropa ”godnatt!” samt få svar. Det är nytt för mig. För oss alla.

Våra andra hem, poolerna. Där spenderar vi fasligt mycket tid. Lite spännande känns det allt att springa runt i bikini och med piña colada i näven medan man zick-zackar mellan överpyntade julgranar, glitter och piffiga ljusslingor. Det händer inte varje år om vi säger så.

Det finns barer att hänga i, drinker att njuta av, pooler att plaska i, bra sällskap att omge sig med och djur av alla dess slag. Livet är lätt att leva här borta just nu. Ur ungefär alla perspektiv skulle jag nog säga.

Här är det. Stugorna ute i regnskogen. Här hör vi regnet dåna mot taket och aporna snacka i träden (alternativt kasta saker på husen – det är lite oklart vad de hittar på under nätterna). Ödlor springer över gången och grodorna hörs i buskarna runtikring. Det känns som att sova utomhus, fast ändå inte. Så himla långt hemifrån och så annorlunda från allt vad vi brukar uppleva. Det är fint.