Att bo i paradiset (Bastimentos, Panamá)

Det är oklart vem som jublade högst när vi anlände till bryggan för denna lilla bungalow-by ut på havet. Vi kom dit och hann inte mer än hälsa på den fantastiska ägarinnan innan vi blev erbjudna frukost. Och för oss som rest tidigt med en frukostpåse innehållandes en torr müslikaka var bara det himmelriket. Varmt bröd och spett med färsk frukt, ja jag säger då det. Ibland krävs inte så mycket för att man ska bli lycklig i hela själen. Mat när man är hungrig är en sådan sak.

Och här bor vi. I bungalows med kluckande vågor precis utanför dörren och egna bryggor från våra uteplatser. Vita sänghimlar, tofsar att dra i för taklampa liksom fläkt och hål i golvet för att kunna mata fiskarna. ”Ni måste vara försiktiga med vad ni lägger på golvet så det inte sopas ner i havet”, inte precis en standardfras när man tar in på hotell kan tyckas. Sådär lagom exotiskt för oss.

Och som om inte resten vore nog har varje bungalow varsin hängmatta – här snackar vi lyxlirarnivå.

Drinkar och måltider (ja, de man önskar) serveras mer eller mindre på bryggan, och intas i sällskap av kolibrier och små ödlor. Med lite tur kommer även ägarinnans smärtsamt söta valp förbi för att leka en sväng.

Känner man för det så finns kajaker att låna, och bara ett stenkast bort finns skog där man kan gå in och leta kajmaner. Alternativt leta vattenäpplen, om det skulle vara mer lockande. Vill man åka någonstans går man ut på bryggan, plockar upp en vit flagga och vevar en stund så kommer båttaxin. (Alternativt ber man receptionen att ringa efter en, det fungerar det också.) Livet är inte så värst komplicerat här borta.

På kvällarna hänger vi på någons uteplats där vi dricker gott, äter snacks (där inkluderat juleskum så länge lagret räcker, det går liksom att kombinera med allt: vin, läsk, bubbel, whiskey, jo allt), pratar och lyssnar musik. Lite svensk touch på Karibien, det kan aldrig slå fel.

Utan överdrift är detta som att bo i paradiset. Åtminstone för en stund.