Att checka in för en snabb update

Jag vet inte vem som sa att bebisar sover huvuddelen av dygnets timmar och att man får massor av tid över för andra saker. Eller att man hinner bli uttråkad av att gå hemma. Rent hittepå! Vår lilla fågelunge håller oss sysselsatta mest hela tiden, och de stunder hon faktiskt sover vill jag mest bara titta på henne och snofsa i bebiskalufsen. Det där med att titta en hel film utan paus är inte längre aktuellt hemma hos oss. Vi pausar säkert 10-15 gånger en normal filmkväll bara för att titta lite på när hon sover i våra famnar, lyssna på när hon andas och på hennes små ljud, lukta på henne, pussa på henne (ja vi absolut bombar den här stackars ungen med pussar varje dag) eller prata med henne och säga hur fin hon är. För att inte tala om alla gånger jag måste pausa bara för att berätta att jag älskar henne mer än hon någonsin kommer förstå. Vi får liksom inte nog av den här lilla minimänniskan.

Tänk att hon redan är två veckor. Tiden går så fort. Jag ska skriva ihop ett separat inlägg om Elsas utveckling hittills. Det är ju helt galet vad fort de lär sig nya saker och jag har ett överdrivet stort behov av att dokumentera allt.

Och vi börjar få kläm på det nya. Att klippa små miniatyrnaglar, bada med bebis och hinna klämma in nödvändiga matpauser för oss vuxna. De första dagarna var vi så himla glada att vi förutsett tidsbristen och bunkrat upp med matlådor i frysen. Att laga mat fanns inte på världskartan och allt vi gjorde var att gosa med fågelungen. Att tackla alla nya saker. Hon fick allt fokus och lite till. Nu försöker vi ta hand om oss själva lite medan hon sover. Ibland går det, ibland inte. Men vi lär oss.

Länge var vi emot tanken på napp och ville inte alls ha onödiga saker i Elsas mun. Speciellt inte plast, så Natursutten blev vårt alternativ ”utifall att”. De första dagarna agerade jag napp och det gick faktiskt himla bra. Över all förväntan. Sedan började magknipen smyga sig på, och då fungerade inte längre konceptet att fylla på med mat hela tiden. Lillfingret fungerade ibland som bröstsubstitut, men det är inte alltid ett alternativ. Så ja, vi fick ge med oss. Och Natursutten är än så länge alldeles för tung för henne. Nu har vi en napphatare av rang här hemma, så det är inte speciellt ofta en plastig silikonbit går hem, men vi försöker. För att bota magknipen en gnutta. Trots att det tar emot i mammahjärtat.

Sömnen var en av de få saker som jag var lite nervös för innan vi fick barn. Mitt sömnbehov är, och har alltid varit, stort. Jag blir inte trevlig med minus på sömnkontot. Hittills går det dock fantastiskt bra. Mini har normalt sett två uppvak per natt, och det är faktiskt fullt hanterbart. Daniel byter alla blöjor medan jag, av naturliga anledningar, sköter mjölkfabriken. Och så ger hon oss normalt sett sovmorgon vilket gör eventuell sömnbrist lite enklare att hantera. Hon är himla okomplicerad, vår fina unge.

Livet som mamma är så väldigt mycket finare än jag vågat drömma om.