Att få en födelsedagssurprise

Jag insåg just att jag inte berättat om när världens finaste tjejer hade brutit sig in i vår lägenhet och överraskade med ett riktigt kalas. Det är inte varje dag man fyller 24 år och blir superfirad om vi säger så. Daniel hade varit ganska konstig under dagen, men inte tillräckligt för att jag skulle misstänka något. Jag tänkte att han bara hade en snurrig dag, ni vet sådär som man kan ha ibland. Vi fick i vanlig ordning bråttom, lämnade ett inte så piffat hem och drog iväg på babysim. Jag hade ingen aning om att det fanns andra planer för kvällen, så jag tog god tid på mig i duschen (längre än jag brukar) och gjorde cirka allt annat än att skynda mig. Och när vi kom hem så mötte vi grannarna vid hissen, så jag stannade lugnt för att prata med dem en stund innan Daniel lyckades runda av samtalet.

När vi äntligen(!) satte nyckeln i dörren och kom in möttes vi av ballonger, ett betydligt piffigare hem och ett gäng helt fantastiska vänner. De hade till och med beställt hem pizza. Ni kan ju tro att lyckan var ganska maxad den kvällen.

De hade väntat megalänge (gud, skämdes lagom över min segdusch kan vi ju säga), men var lika glada ändå. Och de hade hunnit gräva fram pompoms från Elsas dop, röja undan tvätt och kalasboa. Hjärta på det! Jag skulle verkligen kalla det lyx att ha vänner som dem. Det är liksom inget konstigt att kalasa sig igenom en hel kväll, osminkad och iklädd mjukisar, i det gänget. De har sett alla mina sidor och det är bara sällskapet som betyder något.