Att få en smak av Afrika
Det finaste med att inte ha någon fast resplan, utan bara potentiella stolpar längs vägen, är att man kan vara spontan. Jag är i grunden så långt ifrån oplanerad man kan komma, men jag finner stort nöje i att mellan varven släppa allt vad planering heter. Och det har vi verkligen gjort nu. Min mamma är en jäkel på att snabbgoogla fram saker längs vägen, men vi bestämmer inte något förens vi vet hur vi känner när det väl blir aktuellt.
Efter att vi stannat vid silvergruvan bestämde vi oss för att hoppa in på något mathak som poppade upp medan vi körde. Det var för övrigt där och då som vi insåg hur totaldött Sala är som stad (om det nu inte bara var vi som helt missade kärnan eller något?). Harreguuu! Totalt omöjligt att få tag på något alls. När vi tillslut hunnit bli så hungriga att vi höll på att smälla av gav vi vika för ett pizzahak i någon liten håla. Och där på anslagstavlan såg vi en lapp om ett afrikainspirerat café. Så vi körde dit.
Och vilket ställe. Mitt ute i ingenstans, verkligen så långt bort man kan komma, låg som ett eget litet Afrika. Vi körde alltså av en liten väg, för att åka på en grusväg, som vi sedan svängde av för en ännu mindre grusväg och slutligen några kilometer på ytterligare en!? Vi hann tveka både en, två och fem gånger på om vi var rätt. Men där var det. Ett färgsprakande hak som kändes fullständigt felplacerat men samtidigt så rätt.
Vi bytte blöja ute i det fria (snacka om att man får lära sig att improvisera och byta på de mest osannolika ställen när man reser med blöjbebis), gungade och passade på att leka ur stelheten ur benen. Så skönt för hela familjen.
Jo fika hann vi också klämma in, i ett mycket afrikamaximerat uterum. Mamma passade på att spilla ut kaffe över hela pappas kaka medan jag och Elsa sörplade i oss en nypressad passionsfruktsjuice. Att man lyckas få ett ställe där ute att gå runt – hur!? Jag förstår inte. Men bra tycktes det gå för dem. Ägaren (eller ja, den manliga halvan av ägarduon) var en minst sagt karismatisk person, som ville veta allt om alla medan han var sen till fyra andra saker i schemat och hade råkat prioritera bort sin lunch mitt i allt. De skulle tydligen få dit ett gäng på matlagningskurs också, så han behövde stänga butiken, ta betalt, tända upp uteköket och hinna laga en motor på en liten bil för de mindre gästerna. Den kvinnliga halvan stod försökte förgäves få in mannen i bostadshuset så han hann äta innan kursdeltagarna kom.
Hela stället, med dess ägare, var så udda och spännande. Ett typexempel på sådana ställen du inte förväntar dig ska dyka upp mitt ute i skogen.