Att få samtal från Los Angeles

Vi hinner inte prata så ofta, tidsskillnaden är stor och schemat är tajt. Och det känns lite konstigt, detta med att ha en nära som är så långt bort. När hon väl ringde sent häromdagen hade vi en hel del att ta igen. Jag vill liksom höra allt, det är trots allt inte varje dag man har en svägerska på vift borta i staterna. Samtidigt som jag längtar tills hon kommer hem igen så är det ändå sådär härligt spännande på något vis. För hennes skull.

Hon berättade om skolan, om familjen hon bor hos, om utflykter och om olika projekt. Och så pratade vi om hur det luktar här hemma och om hur svenska maten smakar. Det blir så totalt uppochnervänt när man sitter där mitt i natten och videopratar med en svägerska som skrattar åt hur ovant det är att höra svenska, medan hon skyfflar in lunchen i munnen och i förbifarten frågar ifall jag ”inte behövt ta kål på några skitungar det senaste”. Ja minsann. Lite uppochner är det allt.

Vi är snart halvvägs. Räknat med kraftig överslagsräkning, det vill säga. Ändå, halvtid. Det är en bit på väg och det kunde varit bra mycket värre. Må sista delen gå fort nu.