Att fira en 75-åring i småländska grönskan
Förra helgen packade vi bilen full med hundar, väskor och familjens alla medlemmar och styrde sedan ner mot landets södra delar. Inte av vilken anledning som helst nej, utan en fantastisk farfar som precis passerat 75-årsstrecket skulle firas och det med buller och bång. Vi checkade in på våra rum, hoppade ur reseskruden och klädde på oss inför en kväll i Linnés anda.
Fördrinkar och smarriga aptitretare följdes av en tipspromenad i farmor och farfars ära. Och som vi gravade åt de där frågorna alltså. ”Vem av barnen var det som körde moped rakt in i Saab-garaget utan att kunna bromsa?” blandat med frågor om olika ko-raser, antal benbrott i familjen och Ingvar Kamprads uppstart av IKEA. Ja men den fråga vi hade allra roligast åt var nog ändå den om ”vilken sak som fanns med i bilen under familjeresan runt i norra Sverige?” Alternativen som följde var: ”1. Karins minidockhus, x. Lennarts bergsprängare eller 2. Anders tidningssamling av Kalle Anka”. Och visst var det min farbrors stora bergsprängare som hade fått åka med i baksätet under hela resan – i knäet på de andra två. Han själv var den enda som inte hade något minne alls av det.
Ja man får lära sig otroligt mycket om släkten under tillställningar som dessa. Det är ett som är säkert.
Och efter tipspromenaden dukades det upp en fantastisk middag i regnbågens alla färger. Vi åt, skålade, hämtade mer mat, skålade lite till, lyssnade på tal och slutligen rullade ut för att hämta efterrätt. God mat är en nyckelkomponent för en lyckad tillställning, och på den fronten fanns inte mycket mer att önska.
Vi brukar alltid ha så roligt åt farfars extrema optimism. Han ser alltid saker från den ljusa sidan, alltid. Och när resten av oss tidigare under dagen sa ”uj uj uj, det här vädret hörrni – det ser inte speciellt lovande ut” sa farfar ”nä men se det kommer lätta upp och bli bättre snart”. Och nog tusan fick vi njuta av en helt magisk kvällssol utan så mycket som en droppe regn. Han är fantastiskt bra på att se allt positivt, och har därtill nästan alltid rätt.
När vi hade hunnit flanera i trädgårdarna, leka ”1 – 2 – 3 rött ljus” (vuxna som små) och njuta av ljuset traskade iväg till en av de små röda stugorna. Där inne välkomnades vi av kvällsmörkret och skuggorna från en fladdrande brasa, doften av tända ljus blandat med nybryggt kaffe och synen av en högst levande Carl von Linné uppklädd i krås. Vi satt med våra koppar i ena handen och en chokladbit i andra, medan vi koncentrerat lyssnade på en galet bra berättad historia om Linnés hela liv. Det finns så mycket att lära, och när det berättas på ett fängslande sätt vill man bara ha mer.
Vi rundade sedan av kvällen hemma på släktgården med ännu mer bubbel och stora fat med snittar, innan vi trötta lommade fram med ficklampor genom skogen tillbaka till våra rum. En bra kväll och en bra helg. Och kanske viktigast av allt, en glad och välfirad 75-åring.
Vi hade till och med tur med vädret.