Att fira en alldeles speciell dag

För två år sedan fick vi veta att det hade flyttat in ett litet frö i min mage och att vi, med lite tur, skulle få bilda trio med en minimänniska. Vi antog åtminstone att det var en, och inte flera. Det var tveklöst den finaste nyhet jag någonsin fått. Vi svävade på moln och livet bara log mot oss. Tänk att det där lilla, lilla fröet sedan bakades till en bebis inne i min mage. Och tänk att hon nu funnits hos oss i ett år och tre månader, vårt lilla lyckopiller. Livets absolut största. Varenda dag under dessa två år har jag tackat stjärnorna för att just jag fick turen att göra livets resa och bli mamma till ett friskt, vackert och alldeles fantastiskt underverk. Hon är min skatt och det finns inget i världen jag skulle kunna vara stoltare över.

Jag vet inte om jag kan annat än lyckogråta en skvätt över att vi, just vi, blev utvalda en andra gång. Att vi får göra resan en gång till. Att vi får ännu ett litet mirakel att älska villkorslöst och högre än högst. Idag, på denna för oss magiska dag, känner jag mig lite extra ödmjuk när jag kramar om min dotter och känner hur vår 18-veckorsknodd buffar runt för fullt inne i magen. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna detta liv, men jag kommer för evigt vara tacksam bortom ord.

Fjärde mars, du ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Foto: Hannes Sandahl