Att fira en ganska oviktig årsdag

Vi är sådana personer som gillar att fira saker, exempelvis årsdagar. Kanske inte så mycket för att just fira årsdagarna i sig, utan mer för att det blir ett extra tillfälle när vi får anledning att säga nej till allt annat och bara vara vi. Tillsammans. Nu går vi visserligen på dejt och unnar oss egentid ganska ofta även utan speciella anledningar – men det kan aldrig bli för mycket av den varan. Därför firar vi även vår förlovningsdag.

Den 21 januari var det hela 4 år sedan han frågade om jag ville bära hans ring. Och 4 år sedan jag svarade ja. Det går under avdelningen för bra beslut jag fattat i livet. Potentiellt det allra bästa.

Det var så självklart och naturligt. Så givet. Precis som kärlek ska vara. Och precis som det fortfarande är. Han är min genom-vått-och-torrt-bästis. Den som får allt i livet att kännas väldigt enkelt och rätt. Den som får mig att känna mig ofantligt och orimligt älskad även när jag har mina sämsta dagar. Han är den personen för mig.

Fyra år. Vår fjärde förlovningsdag. En ganska oviktig dag egentligen, men ändå värd en extra middag- och biodejt mitt i veckan. En kärleksbubblig hålla-i-handen-onsdag, där allt annat fick vänta på sin tur.