Att fira första advent i huvudstaden
Som ni nu redan vet ägnade vi lördagen åt Globen och hästarna. Söndagen däremot, då pallrade vi oss alla ut och gjorde stan farlig. Eller ja, kanske inte såå farlig. Det var nog att ta i en aning. Men ni förstår poängen.
Vi ”adventade till det” ordentligt genom att gå och trycka näsorna mot NK:s alla skyltfönster. Så ska man tydligen göra, vi var ju liksom inte direkt ensamma. Och visst hade de lyckats bra även i år, det tycker jag minsann. Stockholmarna är inte så pjåkiga trots allt.
Sedan då? Jo sen traskade vi runt i alla möjliga butiker och på alla tänkbara gator. Det blir lätt så när man är ett stort sällskap och har många viljor. Då får man knata runt en del för att tillfredsställa alla. Och det är det absolut värt. Det är dessutom faktiskt himla fint när mörkret lägger sig och alla lampor kommer till sin fulla rätt. Julkänslor deluxe!
Det där med att fika lagom kändes tydligen överskattat. Mormor, mamma och jag skulle dela på två stackars bakelser och lyckades inte få i oss allt. Vi försökte muta andra i sällskapet, men de hade fullt upp med att få i sig sina egna. Dagens i-landsproblem, utan tvekan. Stina och min lillasyster skulle på ett snyggt sätt dela även sin (inbrottssäkra) bakelse, vilket resulterade i något som påminde om när våra hundar får gå loss på och trycka ner huvudet i ett alldeles för stort fat med mat.. Tjusigt var ordet!
.. Och helgens pinsammaste? Jag trodde att jag var diskret med kameran, men det kan kaaanske vara så att han såg mig. På ungefär cirka ganska exakt varje bild jag har stirrar han rakt in i kameran. Fast sista gången märkte jag det själv. Därav alla trehundranittiotvå megainzoomade bilder på Stina som kommer direkt efter i kamerarullen. Hon satt i andra änden av bordet, så jag med mitt fläckfria pokerface och extrema skådespelstalang försökte få det att se ut som om jag tog närbilder på alla. Men ah, jag tror vi kan säga att jag och Joe Labero snart är bästa vänner. Vi har ju faktiskt nästan fikat ihop.
Så vad jag fick med mig hem från Stockholm? En veckas förkylning och en halv ny vänskap med Joe. Ganska rockigt om ni frågar mig. Jag hade inte velat börja december på något annat sätt.