Att fira våffeldagen på riktigt-riktigt

Det är lite oklart hur det snurrade i mitt huvud igår när jag skulle ”slänga ihop en liten sats våfflor”. Uppenbarligen tyckte jag, där på förhand, att två och en halv sats smet lät vettigt för två personer. Det var det inte kan jag meddela. En sats hade varit fullt lagom. Och då bara sett till att äta dem. Ovanpå det ska ju sägas att vi bara har ett enkeljärn. Jo tack, ni kan ju själva lista ut hur länge jag stod där i köket för att grädda alla. (Man skulle ju också kunna tänka sig att jag då sparade lite smet, låt säga hälften, för att grädda vid senare tillfälle. Det hade varit smart. Det kom jag dock på först efteråt – absolut briljant.)

Det är svårt att inte skratta åt sig själv såhär i efterhand. Jag gjorde ju inte bara miljarder våfflor till middag igår. Nej. Jag gjorde även räk- och löjromstoast till oss (för att jag var sugen på det) och fixade en stor tallrik färska rödbetor med ruccola och fetaoströra (också det för att jag var sugen). Och som om det då inte vore nog dukade jag fram så vi skulle kunna äta ”lite matigare våfflor” (för 30 våfflor med färska hallon och grädde på normalt vis är tydligen inte mättande nog för en person). Vi åt ju inte upp allt kan vi säga. Inte ens i närheten.

Men nog tusan firade vi våffeldagen ordentligt alltid, det kan då ingen förneka!