Att flytta in i ett viktorianskt slott (Washington, DC, USA)

Här bodde vi under några dagar. I ett slott.

Nej okej, där skämtade jag faktiskt bara. Vi bodde här. Inte riktigt lika mycket ”slott-känsla” men ack så flådigt. Det kanske inte ser ut att vara så himla mycket för världen, men oj så vacker insidan var. Och det är insidan som räknas, alltid.

Det fanns (många) helt magiska sovrum, även om de var ostädade och hade obäddade sängar (vilket sedan fick sin naturliga förklaring). Alla sängar var unika och de flesta makalösa. Och det rosa rummet (with a view) var det som vi hade blivit ”inbokade i”. Det var definitivt inte det vi bodde i sen, men en bild förtjänar det ändå. Rosa var bara förnamnet och det stack i sanning ut ifrån resten av stilen i huset.

Den där trappan alltså. Tre våningar ledde den upp. Väggarna var klädda med tavlor av gamla människor och för att vara uppriktig var några ganska skrämmande. Men jag gillar det och tycker hela grejen är så fantastiskt vacker. Gammal, klassisk charm.

Badrummen var något utöver det vanliga. Bubbelbad, gamla stenplattor och koppar. Handfat, kranar och allt möjligt var gjort av vacker koppar. Och om det inte var av koppar så var det konstruktioner med vitt porslin och vatten som rann i stenfåror. Jag tror vi alla kände att vi höll på att smälla av en aning.

Vi var ganska nöjda med att hänga i vår oerhört flådiga boning. Men det var mycket svårt att begripa vem som skulle lämna ett sådant ställe obevakat, det verkar helt galet. Och det visade vara helt galet. Fast det visste ju inte vi när vi kom dit.

Bottenplan gick inte av för hackor den heller. Vi hade ett mindre bibliotek, öppen spis, några enorma rum och en matsal med ett riktigt kungasalsbord. När vädret var fint hade vi picknick ute på gården (och där fanns alla möjligheter att ha BBQ-fester eller liknande). Helt klart ett ställe som fick oss att tappa hakan av förundran.

I källaren fanns fler sov- och badrum, men också ett enormt kök. Ett fullt utrustat, tokfint kök. Ni kan ju tro att hemkunskapsmänniskorna i gänget hoppade av lycka när de insåg vilket paradis. Vi saknade inget där. Verkligen inget. Och att bara bo i köket hade varit fullt okej – så extremt bra var det.

Och det var den rundturen det. Rundturen i något som mer liknande ett slott än ett hus, och i vilket vi bodde ensamma i några dagar. Ett otroligt udda minne att lägga i lådan och spara.