Att försöka hitta rätt i barnvagnsdjungeln

Vi har extremt höga krav på mer eller mindre allt vi införskaffar till lilla frö och hittills har nog inget köpts utan att vi övervägt, jämfört och diskuterat i flera dagar. Med barnvagn är vi dock ännu mer extrema, och vi har varit inne för att provköra flertalet gånger. Det måste vara en stabil vagn som bebisen ligger tryggt i, samtidigt som den ska vara smidig att köra och enkel att få plats med i bilen. Vagnen måste vara anpassad för mig som är kort, och för Daniel som är lång. Även om vi bor i stan (och den ska vara praktisk att ha med på buss och liknande) så måste vagnen gå att släpa ut, utan problem, i skogen. Konstruktionen ska kännas hållbar och finesserna vara genomtänkta. Det ska vara praktiskt. Bebisen får inte hamna för långt ifrån oss och hen ska kunna bäddas in ordentligt med maxad myskänsla. Det ska finnas adapter och tillbehör för att exempelvis klicka fast babyskydd direkt på vagnen. Och så ska det finnas en sittdel, helst ställbar, som vi tycker lever upp till våra krav. Jo, och sedan får vagnen gärna vara fin också.

En hel del krav har vi. Samtidigt har vi fått kompromissa med vissa saker till förmån för andra. Prioritera vad som är allra viktigast – för vi har inte hittat någon vagn som har allt. Bara nästan.

Innan vi hade börjat kolla runt på riktigt efter barnvagnar (ja egentligen redan innan vi väntade barn) var både jag och Daniel inställda på Emmaljungas vagnar. Det var egentligen bestämt utan att vi hade satt ord på det. Svensktillverkat kändes bra och vi har alltid upplevt deras vagnar som stadiga. Och dessutom sådär klassiskt snygga. Sedan provkörde vi och var inte alls lika sålda. Älskar att liggkorgen är placerad långt upp så man hamnar nära bebisen och älskar att den känns så ombonad. Ett klart minus dock att de vagnar vi provade kändes så himla klumpiga. Därtill så får vi inte in vagnarna i bilen, så där någonstans fick vi helt ge upp tankarna på Emmaljunga och kika på andra märken.

Ett av de märken som vi sagt tvär-nej till på förhand var Bugaboo, mest för att vi inte alls gillat utseendet. När vi sedan provade deras modell Buffalo så passade den oss ganska perfekt. Skumfyllda däck, väl genomtänkta detaljer och tillräckligt lättmanövrerad för att vi skulle känna oss nöjda med god marginal. Smidig i stan, men ska ändå gå att köra utan problem på landet. Och anpassad även för långa personer, vilket är nödvändigt då pappan i familjen kan råka förväxlas med en flaggstång. Ja, och så blir vagnen mer eller mindre platt när man fäller ihop den. Det enda vi inte riktigt gillade (bortsett från utseendet då, som nu visserligen vuxit i våra ögon) var att liggdelen är betydligt lägre och inte lika inbjudande som Emmaljungans enorma, mysplufsiga korgar.

Joolz var ett av de märken som vi inte ens visste existerade innan vi klev in i butik och provkörde. Vi provade främst Joolz Day och den var, precis som Bugaboon, anpassad också för långa vuxna samt var fantastiskt lättkörd. Daniel blev totalkär i hur ”oplastig” den kändes i konstruktionen och hur genomtänkt allt var, men vi båda hade lite svårt för utseendet. Liggkorgen är fin, men resten fick oss att tänka på en rymdstation av någon anledning. Nu har jag vant mig mer vid utseendet och precis som med Bugaboon så har jag blivit mer positivt inställd. Den hade även samma plus som Bugaboon när det kom till smidighet och platseffektivitet. Förvaringskorgen mellan hjulen kändes dock minimal, och även om vagnen sägs ha presterat extremt(!) bra i terrängtester så är vi fortfarande skeptiska till så små framhjul.

Britax GO NEXT tyckte vi var att jämföra i storlek med de Emmaljunga-vagnar vi provade, fast oändligt mycket mer lättkörd. Den var helt fantastisk att dra runt på och manövreras utan problem med en hand. Dock kändes inte liggdelen lika mysig som Emmaljungans och vi klickade inte riktigt, jag och vagnen. Den hårda ramen kändes för låg och osmidig för att smidigt kunna ta sig fram i skogen, och vi gillade inte att behöva byta hjul varje gång vi vill ha dem lite större (de vanliga var ganska små) och fasta. Designmässigt tilltalade vagnen inte oss heller och vi hade samma problem med att få in den i bilen som vi haft med Emmaljungan. Ja, så bortsett från körupplevelsen var vi inte alls sålda.

Hela Kronans serie, liksom några andra märken, fick vi sålla bort direkt av den enkla anledningen att Daniel inte kan köra dem. De är verkligen inte gjorda för människor över 1,70-strecket, och det känns inte rimligt att investera i en vagn där Daniel i varje steg trampar på underredet samt måste gå böjd för att greppa handtaget normalt. En ergonomiskt konstruerad vagn som passar korta (mig) och långa (honom) måste vi givetvis ha.

Skokke gav vi flera försök, men det var helt enkelt inte vår grej alls. Vi älskade att liggkorgen hamnar så otroligt högt upp och att korgen i sig är rymlig, men resten kändes inte alls rätt. Vagnen gav väldigt mycket rymdstation-vibbar och Daniel tyckte att mer eller mindre allt kändes extremt plastigt. Vi vill generellt ha mer klassiska saker. Dessutom är hjulen alldeles för små för oss och vagnen i sig alldeles för otymplig att ha med sig. Så nej, Stokkes sortiment ströks snabbt från listan.

♣ ♣ ♣

Och nu har vi ju bestämt oss. Efter många vändor till Babyproffsens butik, tusen frågor, ordentlig research och många diskussioner så var valet i slutändan ganska givet. Men vägen dit, jisses som krokig den var. Och nu är det bara frågan om en vagn, men det känns alltid trist om det sedan inte blir helt bra.

Vilken (eller vilka) vagnar har ni som har barn eller är preggos? Är ni nöjda? Och vilka egenskaper har ni haft på ”måste-listan”?