Att fortfarande vara tjugohundrafjortonbakis

Den där delen med att vi nu har ett nytt år och 2015 kickats igång. Jag har lite svårt att köpa det. Visserligen brukar inkörningsperioden vara några veckor för mig, men det känns som om vi fortfarande är i 2013. Tjugohundratretton, ja. Jag kan inte riktigt greppa att det var två år sedan. Jag har definitivt inte kommit ur 2014 helt än. Fysiskt möjligtvis (det är ju svårt att förneka), men mentalt har jag en bra bit kvar. Jag jobbar dock på det.

Och vi gör det bästa av årets första månad. Kämpar för att hålla nyårslöften (alltid ett hopp om att just detta ska vara året då jag lyckas hålla dem längre än till mitten av februari) och roar oss med att fylla schemat. Ja, det där med att fylla schemat är vi självutnämnda experter på. Som förra lördagen exempelvis, då var jag i Stockholm och arbetade inför det nya året med Rebel Learners. Och på söndagen, då bjöd Daniels kurslärare in till fest på Chalmers. Eller ja, det var väl mer utav en get-together där det bjöds på pizza, vin och sedan efterrätter (i plural, ja). Så där hängde vi hela kvällen, pratandes och ätandes. Och hela förra veckan prickade vi av tentor till höger och vänster. Daniel gjorde sina sista, någonsin.

Och i fredags, när sista hemtentan var inskickad, träningen avklarad och hemmet i hyfsat rimligt skick, åkte vi in för att möta upp chalmeristerna (samt deras fina tjejer) och äta middag ihop. Alla. Hela gänget. Det slutade i vanlig ordning med att klockan blev mycket, vi fick springa och vi precis lyckades hinna med sista bussen hem mitt i natten. Det hör till på något sätt.

Fast vi bokar inte bara upp oss. Nu i helgen var vi lediga. Ja för första gången på en smärre evighet hade jag en ledig helg. En helt ledig jag-har-inget-jag-måste-göra-och-jag-tänker-inte-ens-bädda-sängen-helg. Jag kan inte minnas när jag senast hade en sådan. Förra sommaren? För ett år sedan? Helt fantastiskt var det oavsett vilket. Jag sov bort större delen, tittade film, pussades, åt minst trerätters varje dag och pillade mig i naveln. Ungefär så. Fantastiskt skönt.

Och nu?

Nu har jag påbörjat vårens studier. Man skulle väl kunna säga att det är mina (nästan) sista ämnesstudier. Svenska som andraspråk. Jag är omåttligt peppad och känner mig helt oproportioneligt exalterad. Resten av januari är så fullbokad att jag inte vet var jag ska ta vägen, men det gör inget. Jag är seg och fortfarande lite stressbakis från förra året, men det är mer rimligt nu. Hanterbart. Roligt. Jag hinner andas. Jag hinner, och kan, prioritera bort saker. Jag hinner njuta.