Att fylla huset med pepparkaksdoft
Är det något vi har lärt oss sedan vi blev föräldrar så är det att man inte alltid hinner med allt som man planerat, och att man ganska många gånger får tänka om. Vi hade spetsat in oss på ett riktigt julbak någon av adventshelgerna, men det fanns inte en chans i världen att hinna med. Och det hade inte heller någon som helst prioritet, oavsett hur goda hembakade lussekatter och nygräddad knäck än må vara. Men pepparkakor, där hann vi åtminstone med ett litet snabb-bak nu.
Pepparkaksdoft, julmusik, en jollrande bebis och allmänt familjelull. Sådant som gör julen en gnutta härligare, ger aningen mer stämning och som kompenserar lite för frånvaron av vintervita snödrivor utanför fönstren.
Eftersom vi helt saknade stora hjärtformar, men hade spetsat in oss på sådana pepparkakor till ett litet fotoprojekt, så fick vi handskära ett gäng. För att ha cirka noll känsla eller talang inom området anser jag mig förtjäna en klapp på axeln. Aningen trixigt, men med ett fullt godtagbart slutresultat.
Och det bästa. Att få piffa och pynta med kristyr. Att sätta den där personliga prägeln på de i övrigt synnerligen enformiga kakorna. (Ja, och så är det ju dessutom gott som bonus.)