Att fylla på där det ekar tomt

Den senaste tiden har verkligen alla mina strumpor börjat kasta in handduken, men aldrig i par. Jag gav upp ordningen, slängde enbart de som gick sönder och började traska runt med omaka par varje dag. Man skulle ju kunna tänka sig att jag köper nya strumpor som en lösning på problemet, men jag kom så att säga aldrig dit. Jag vande mig vid det. Det gjorde inte min mamma. Så häromdagen fick jag ett oväntat bud från strumplandet och det visade sig att min mamma tagit saken i egna händer. Lite som när jag var 5 år och min föräldrar ansvarade för att det fanns kläder i garderoben. Man blir uppenbarligen aldrig för gammal för det. Så tack mamsi, jag lovar att matcha strumporna bättre och att du ska slippa se potatistår nästa gång vi träffas!