Att fylla tjugotre och bli födelsedagskalasad

Det är faktiskt himla flott att fylla tjugotre år. Jo jag säger då det. Presenter på sängen, pussar och pannkaksfrukost med Ben & Jerry’s till efterrätt. Hela familjen samlad, inte mindre än två tårtor (plus kaka) att fika upp och någon annan serverar middag. Och det bästa av allt? Att man inte behöver så mycket som lyfta ett finger. Ja att fylla tjugotre är inte alls dumt. Verkligen inte.

Vi hann även med att släpa ut alla två- och fyrbenta i skogen för lite svampjakt. Skogens guld, ni vet. Sådant som blir en toklyx när man bor i stan och inte alls har tillgång till naturen på samma sätt. Nu fanns det inte så mycket som vi hade hoppats. Kanske var det inte rätt ställe i år, eller så var vi lite för tidiga (många småttingar fanns på tillväxt). Nåja, en del lyckades vi ändå skrapa ihop med gemensamma insatser.

Jag och magen ansvarade mest för att hålla hund (de stunder de inte sprang lösa) och peka när något gult gick att skymta. Att krypa runt på alla fyra är liksom inte riktigt lika aktuellt numera. Jo, och så pratade jag. Den delen är jag lite av en expert på oavsett fysiskt tillstånd, så det gick alldeles utmärkt. Nu när vi inte har hunnit åka ut på landet lika mycket så finns det dessutom en hel del prat att ta igen.

Men ja. Vi plockade svamp. Eller snarare ”alla andra plockade svamp medan jag hejade på”. Och sedan fick jag hela samlingen guld. Rensad och förpackad. Det är sådana stunder som man känner sig lite extra bortskämd. Födelsedagsbortskämd.