Att ge en stad ett nytt försök (Málaga, Spanien)

Senaste gången vi var i Málaga kände vi oss minst sagt oimponerade av vad vi såg. Den gången var mina superbilliga men samtidigt extremt välgjorda churros det enda som lyfte upplevelsen en gnutta. Nu planerade vi dock lämna av girlsen på vattenland (ifall jag hade varit opreggo och fått åka saker hade vi tveklöst gjort dem sällskap, jag älskar vattenland och det är en orubblig standard på semestern) och behövde en utflykt att spendera dagen med. Daniel fick bestämma. Så vi gav Málaga en ny chans.

Vi dumpade de andra två i Fuengirola och styrde vidare själva. Först passade dock Daniel på att hoppa ur och knäppa några kort på när tjejerna stod i kö och väntade (tillsammans med alla fyraåringar och deras föräldrar – tydligen dyker visst ungdomar upp lite senare). Jag satt kvar och bokstavligen tjöt av skratt medan jag såg hur tjejerna ville sjunka genom jorden och såg dem väsa ”ååh neeej, du skämmer ut oss! På riktigt! Sluuuuta!”. Priceless. Jag paxade sedan churros till frukost, så efter att ha parkerat bilen letade vi upp ett hak som såg vettigt ut. Churros och nypressad apelsinjuice, en stadig frulle.

Därefter tog vi oss an staden.

Vi spanade in den stora katedralen mitt i stan, smygkikade på några som hade bröllop, letade oss fram längs smågator, spanade kläder till lilla frö och råkade av en slump ramla över Picassomuseet just som vi pratade om det. Även slottet såg vi till att svänga förbi och besöka, även om vi bara orkade ta oss igenom den stora av de två delarna i värmen. Det var alldeles lagom för oss. Det krävdes trots allt en timmes vandring i backig terräng, och för ett preggo är bara det en liten utmaning. Mina favoritplatser var vattenhålen längs vägen upp. Daniels var cirka allt annat skulle jag tro.

Den var en nöjd kille som guidade mig runt och bestämde reserutten. Han är ju den av oss som har det brinnande intresset av att få veta precis allt om alla saker vi ser, vilket brukar leda till att han läser på och sedan återberättar för mig så vi kan diskutera. Vi båda är nöjda med att mötas på mitten där. Och för honom är det alltid lite som paradiset att få gå runt och titta på gamla saker i olika städer, så det kändes inte mer än rätt att han fick styra dagen. Jag la mest in krävande önskemål längs vägen, som att jag prompt ville hitta ett mysigt ställe att äta lunch på. Bortsett från det valde han allt. Och det blev bra. Riktigt bra skulle jag nog faktiskt kunna sträcka mig till att kalla det.

Hur det riktigt gick till vet jag inte, men nog lyckades vi slå ihjäl en dag där. I Málaga, staden som jag tidigare sa att jag definitivt inte tänkte besöka många fler gånger. Jag är beredd att backa ett steg och erkänna att åtminstone en dag går att spendera där utan att man vissnar. Kanske två, om man har en man som min.

Dessutom har de fortfarande bra churros, så det är stående ett plus.