Att ge resan en värdig avslutning (Estepona, Spanien)

Den här staden på kvällen, den är magiskt. Värmen, ljuset och känslan. Inga bilder gör den rättvisa. Här ser ni förresten en av vyerna från den slinga som jag, Daniel och Elsa sprang vid midsommar, bakom vårt hus. Och där nere (fast det fortfarande är uppe i förhållande till resten av staden) ser ni Las Mesas, gymmet, som fortfarande verkar göra bra business. Där som vi mörade till kroppen fint och jammade loss till ett zumbapass när våra vänner var nere med oss.

Förlåt men hur pepp ser inte min mamma ut att vara där i bakgrunden? Gulle!

Sista kvällen kände vi att middag nere i hamnen med vänner var helt rätt. Är det semester så finns ingen maxgräns för hur många middagar ute man får äta. Ingen alls faktiskt. Jag lovar. Och sista kvällen är snudd på helig regel att man avslutar med restaurang. Åtminstone här, hos oss. Och vi lever efter det.

Om vi beställde in rykande varm mat som fortfarande bubblade när de ställde ner pannorna på bordet? Oh yes.

Det är klart vi hann klämma in en avslutningsfotografering i hamnen. Givetvis! Jag blir lika lycklig och varm i hjärtat varje gång jag ser bilderna. Tänk att Elsa får växa upp med de där kvinnorna i sitt liv. Att hon fått rollen som deras ögonsten. Ni som har barn känner förmodligen igen den där känslan man får i magen av att umgås med människor som genuint älskar ens barn. Det blir så viktigt och centralt på något vis. Och Elsas moster och mormor, ja de älskar henne. Högt. För det är jag evigt tacksam.

Och vår trio, tanken på den gör mig också så väldigt varm i hjärtat.

Kvällen avslutade vi med drinkar, att promenera bort till stranden för att se fyrverkeristarten på ferian (och komma fram lagom i tid för att preciiiis missa det – just typiskt!) och sedan rulla uppför vår kulle, hem. Alldeles för sent med tanke på alarmet som kommer ringa imorgon, men ändå okej. Det är som det ska vara. En värdig avslutning på fina veckor i utlandet helt enkelt.