Att ge sig ut på bikinijakt
Vi bokade i sista minuten in oss på babysim (det var ett under att det ens fanns platser kvar) och lyckades även dra med oss grannarna (hur roligt att bebisarna får hänga så mycket ihop!?). Det är en av få saker vi sedan länge sagt att vi verkligen vill göra med mini. De flesta andra aktiviteter tänker jag mig är mest för föräldrarna egentligen (vilket är helt okej och superskoj det också, såklart!), men att lära sig att hantera vatten känns som en vettig grej även när man är pytteminiliten. Det är ju helt omöjligt att säga när olyckan är framme, så allt som ökar chanserna för att det ska gå bra känns vettigt att ta till sig. Plus att vi som familj tycker om tanken på att bada varmt och plaska tillsammans.
Hursomhelst, vi bokade in oss på en kurs med 8 tillfällen. Jag är sådär orimligt pepp på att komma igång nu, men i samband med det insåg jag att vi hade ett litet problem. Det att två tredjedelar av familjen inte hade något att ha på sig. Verkligen inget. Enda anledningen till att vi (eller ja, jag) klarade förra badsäsongen utan nakenchocker var att den var så förbaskat kort och att preggoformen tillät omatchande delar i sann ”man tager vad man haver-anda”. Och det känns ju kanske som en trevlig grej att undvika nudisttemat åtminstone första gången med babysimsgruppen. Det med att göra ett gott första intryck och sådär, ni vet.
Idag (lagom god mariginal eftersom kursen börjar imorgon – ehee!) mötte vi upp Daniel i stan och gav oss ut på bikinijakt. Eller ja, vi hann in på Zara (för att lämna in den kostym som Daniel hade på Elsas dop) innan mini började tjuta som en stucken gris av någon anledning. Vi upptäckte nämligen, på dopdagen, att kavajen hade en schysst reva i sidan och så ska det ju inte vara. Lagom pinsamt dock när vi kom in med kavajen och den redan hade hunnit få sin ärm doppad i tårta samt bli nerbajsad av mini. Oh well, småbarnslivet är flott!
Ja vi hann som sagt in med kostymen och lagom ut genom dörrarna igen innan vi båda gastade ”FIKAPAAAAUUUS!” i mun på varandra. Efter två minuters dividerande om vilket fik vi skulle klämma in oss på insåg vi att Daniels arbetskontor var bra mycket mer optimalt än ett offentligt fik. Så där bänkade vi oss en fredagkväll. En torr blöja, några klunkar mjölk i magen och lite bus senare hade vi en ack så mycket gladare bebis. Och vi själva klämde i oss det som var kvar från tårtan som Daniel fick när han nu gick över till fast anställning. Win win tror jag vi kan kalla det.
Efter att ha sprungit in och ut i affärer och gett upp hoppet ett antal gånger hittade vi en bikini. Med facit i hand borde jag varit ute i bra mycket bättre tid, för amningsmelonerna kräver tydligen storlek 65G(!?) och utbudet på den fronten är tämligen begränsat vill jag lova. Det kan hända att jag körde en Kishti (”DET ÄR ORIMLIGT!”) och började tokfnittra åt hur galet det lär när personalen måttade upp mig i affären. Låt oss säga som så, de har vuxit en del sedan innan Elsa kom in i bilden.
Men ja, efter många om och men så är hela familjen kittad inför morgondagens plask i poolen. Inga nakenchocker inplanerade här. Härligt hörrni!