Att göra en tillbakablick på 2014

Det är med förundran liksom tacksamhet (ja, och kanske ett litet mått panik) jag blickar tillbaka på 2014 och konstaterar att jag faktiskt överlevde. Hela detta året har varit så galet fullproppat och jag har fått uppleva så mycket att det inte ens är rimligt. Inte rimligt någonstans. Mitt år borde inte ens vara genomförbart och sanningen att säga är det mycket oklart hur det gick till. Men här är vi nu, på gränsen till 2015 och inser att det faktiskt löste sig. Jag vet, ”allt löser sig alltid” – men detta året var det faktiskt ingen självklarthet. Jag har aldrig tidigare jobbat så mycket som jag gjort detta år, aldrig klämt in så många resor på ett och samma år, aldrig haft igång så många projekt på samma gång, jag har umgåtts mer med vänner än vad jag tidigare hunnit med och ovanpå det har jag ändå studerat fulltid och presterat precis som jag brukar. Allt hände på samma gång. Och trots att det varit oerhört tufft mellan varven, har det kanske varit det häftigaste år jag upplevt.

Det var vad vi lovade oss själva, jag och Daniel. 2014 skulle få vara det år där vi gjorde allt vi önskade, året då livet skulle få innehålla precis allt vi ville för stunden. Året då vi inte skulle tvinga oss själva att prioritera bort saker. 2014 skulle få vara just ett sådant år för oss. Och vilket år det sedan blev.

Vi kickade igång årets första månad med en resa till franska Alperna, och livet var sådär fint som det bara kan vara tillsammans med vänner uppe på ett snöklätt berg. Nere i Frankrike fick jag även meddelande om att jag var antagen till Rebel Learners (Rebel XII) om jag fortfarande ville ha platsen – svaret var givet! För att lätta upp vardagsträsket spenderade vi en suverän kväll med mat, vin och skratt hos våra vänner, fast vi kallade det ”inspektion av deras nyrenoverade kök”. En annan kväll checkade vi av konsert och restaurangmiddag med vänner och släkt. Och så firade vi vår treåriga förlovningsdag.

Februari började med ett försenat födelsedagsfirande av min lillasyster. För henne hade jag, som kompensation, planerat in en extra överraskningskväll där jag bokat in oss (samt ett gäng av hennes kompisar) på Laserdome – total succé. Några härliga vinterturer på hästryggen hann vi klämma in, innan bästa Cornelia (som jag träffat genom bloggen) flyttade in en vecka hos oss i Göteborg. Ja, och så åkte jag till Stockholm en helg för att för första gången någonsin träffa de som nu blivit min rebell-familj, mina stjärnor bland Sveriges blivande lärarkår, och tillsammans börja lägga grunden för organisationen.

När jag ser tillbaka på mars undrar jag snabbt ifall jag inte har någon sorts superkraft trots allt. Det känns som det enda rimliga för att jag skulle ha kunnat överleva. Jag arbetade två veckor på en skola i Skövde, var iväg nästan en vecka i Uppsala och prickade dessutom av en fullsmockad tentavecka i Göteborg. Däremellan hann jag skriva några jobbartiklar och arbeta en del genom bloggen, hänga med familjen, spendera tid med vänner på olika håll i landet, träna regelbundet, göra sönder flera par jeans (på de mest märkliga ställen), klämma in en utemiddag med svärföräldrarna och följa med chalmeristerna på pubrunda. Superkrafter ja, definitivt inte orimligt.

I vanlig ordning spenderades en hel del april-tid ute på landet, det är trots allt där våren är som vackrast. I precis lika vanlig ordning var jag skyhög på vårkänslor, och som alla andra år är det den tid som jag mår bättre än bäst – inget kommer ens i närheten av att vara en gnutta tugnt eller jobbigt då. Jag tränade för glatta livet, gick på intervju och fick min sommaranställning på plats, gick på dejter med min man och njöt av att ha lillasyster med bästis på besök en sväng. Jag var uppe i Stockholm och snurrade en andra gång med Rebels och vår grund började bli lite stadigare. För att toppa månaden åkte jag och min bästa Jenny över till staterna, där vi hade världens häftigaste uppochner-resa med studiebesök och äventyr till det mer extrema.

Vi spenderade de första dagarna av maj med att glassa runt bland amerikaner, innan vi (mot halvkassa odds) lyckades ta oss hem till Sverige. Utan större konkurrens kan konstateras att den resan var den mest udda jag någonsin gjort eller kommer göra. Vi klämde in redovisningar och picknick-utomhusplugg, och mitt i all stress lyckades jag låsa ute mig själv. Några fantastiska dagar spenderades uppe på SETT-mässan i Stockholm, där vi hängde bland coola skolmänniskor och jag dessutom föreläste om Rebel Learners. Jag hann även sitta barnvakt åt två riktiga charmknuttar medan deras föräldrar, min föredetta handelsbankskollega och hennes man, var galna nog att pallra sig runt Göteborgsvarvet. Jag, Jenny och Hilma var med i tidningen (fast inte alls på det sätt som vi hade tänkt oss) och årets första utomhusdopp prickades av på landet.

Årets första mittenmånad var en stor sådan. Min lillasyster gick ur nian, Daniels kusin tog studenten och en annan av våra vänner likaså. Min mamma och min svägerska firades också (i vanlig ordning fyllde de år på samma dag) och medan vi var ute på landet för familjetid passade vi på att snoffsa kattungar. Både jag och Daniel kan spendera timmatal sittandes i stallet bland de små fluffbollarna som tultar runt på svajiga ben. Vi startade en grillningstradition med ett gäng av våra grannar och jag kom på den briljanta idén att anmäla mig (och Ida) till ett färglopp. Jag blev även intervjuad om Rebel Learners av Martin Huss till initiativet För Det Vidare (en artikel som sedan uppmärksammades och lyftes extra också av Skolverket). Vi firade midsommar i storslagen stil tillsammans med familjen och en hög vänner – till det hade vi årets potentiellt kralligaste midsommarstång, hah! Det kanske största, bortsett från min lillasysters avslutning såklart, var att vi körde 4 dagas intensivt Summer Camp för ett utökat gäng rebeller utanför Stockholm. Historiens första Rebel Summer Camp, det om något är enormt. Och det blev succé. Det kändes som att jag hann lagom tillbaka till Skövde och vända innan jag åter var på resande fot – den gången mot Visby och Almedalen.

Första veckan av årets andra mittenmånad spenderade jag med rebellerna i Almedalen. En vecka bland de stora fiskarna, och den gick minsann inte av för hackor vill jag lova. På väg hem gjordes ett mellanstopp i Skövde med anledning av den möhippa som hölls för vackra Petronella. Jag började anställningen på mitt sommarjobb (som också råkar vara världens bästa) och hoppade även in på några extra nattpass. Vi bokade in restaurangmiddag med göteborgsvänner, och spenderade sedan kvällen med att spontant smida resplaner tillsammans. Inte långt därefter bokades augusti-biljetter in. Daniel fyllde 23, vilket vi bara firade lite (med tårta och pussar) medan han fick veta att vi skulle fira mer vid senare tillfälle. Vi hann även med valpgos, att bada på landet och att dansa loss på bröllopet mellan Herr och Fru Binnberg. En alltigenom strålande sommarmånad känns som en rimlig sammanfattning.

Augusti var en sådan där ”proppad-med-skoj-månad”, som trots att den var fullspäckad aldrig kändes stressig. Daniel var ledig några veckor, och under den tiden kom min lillasyster och bodde hos oss. Jag jobbade, men de stunder jag kunde vara med de andra åkte vi ut och picknickade på klipporna, grillade, gick på bio eller samlade alla kuddar i soffan för middagsmys med film. Daniels kusin och hennes pojkvän kom på besök en helg och tillsammans gick vi på Liseberg. Svärmor kom till stan och vi gick på kulturkalaset – det var även då som min kära make hade bokat in mig på överraskningsdejt med min bästis som just kommit tillbaka från sin Norrlands-sommar. Jag blev bjuden på tacomys och tjejkväll hos vänner, och jag var iväg på återträff med delar av gymnasieklassen. I den vevan slutade jag även min fantastiska sommaranställning (fast fortsatte sedan som ”standardvikarie”). Ida kom till Göteborg och vi sprang Color Me Rad ihop, samtidigt som vi konstaterade att det i sanning var en upplevelse värd att återuppleva nästa år. Ett hysteriskt roligt jippo är bara förnamnet. För att fira vår tvååriga bröllopsdag hoppade vi, tillsammans med våra göteborgsvänner, på ett flyg till Spanien där vi sedan spenderade resten av månaden.

Vi spenderade de första dagarna med att ladda upp batterierna i spanska solen, och sedan åkte vi hem för att direkt kastas in i höststudierna. Jag klippte ihop film från resan, och skrattade åt härliga minnen, som paus från engelskaböckerna. En av helgerna var vi på Tjörn med ett gäng vänner, fiskandes och spelandes paintball iklädda sparkdräkter. Vi firade min svärfar som fyllde år och grillade med göteborgsgrannar. Liksom alla de senaste åren glömde jag bort att även jag fyller år i september, insåg det bara någon dag innan och blev sådär barnsligt överlycklig; inte så mycket för presenternas skull, utan mer för att jag får så himlans megamånga fina hälsningar som rör mig till tårar och skratt om vartannat. Det är lika fantastiskt att få uppleva varje år (även om jag har turen att få känna av det också andra delar av året). Rebell-Emil bodde hos oss nästan en vecka, och vi hängde en hel del på årets bokmässa. Under mässan hade jag även äran att få vara med i ett poddavsnitt av Skolsnack – en upplevelse rikare kan man nog kalla det, pjuh! Vi gjorde utflykt ihop med vänner till Slottsskogen, och när grabbarna var kvällsupptagna med sittning hade jag och Malin tjejkväll. Även om det var en på många sätt helt fantastisk månad, så var den samtidigt årets tyngsta. Vi var på begravning för Daniels morfar, och vi fick vinka av min svägerska som åkte till USA för 9 månaders studier. Och som inte det vore nog gick jag och blev politiskt deprimerad över det faktum att SD växte så mycket i valet. Fin och vacker månad, men samtidigt så väldigt tung. Kanske extra tung i förhållande till alla andra delar av 2014.

Oktober var en månad som innehöll några av årets riktiga toppar. Jag och Lovisa (som varit min bästis sedan vi var två år och som fyller år bara 5 dagar innan mig) hade försenat dubbelfirande hemma hos min familj. Jag hann även med att svänga förbi Ida för tjejkväll, och jag blev sådär hutlöst bortskämd. Avsnittet av Skolsnack som jag medverkat i släpptes och jag var på vippen att nervös-gnaga av mina egna naglar. Jag fick dessutom en helg med sådär väldigt bra familjetid och det boostade alla batterier som finns i min kropp. Samtidigt klämde vi in en fasligt fin dag med babyshower för Fru Binnberg och kulan. Den absoluta toppen var att få kidnappa min egen make och ta med honom en vecka till Rom. Helt toksuverän vecka, och vi fick tid att bli sådär myskära som man blir i stressfri miljö. Ja och under resan firade vi hela 5 år som par. Väl hemma igen bokades världens trevligaste och mest perfekta brunch-lunch-tentaplugg-söndag in med Jenny och Hilma. I deras sällskap blir även sådana sysslor roliga.

De sista tentorna som vi någonsin kommer skriva i engelska lämnades in, och för att fira det gick Hilma, Jenny och jag ut och åt. Ett firande av att vi hade klarat av exakt halva vår utbildning. Jag och Daniel blev sedan bjudna på inflyttningsfest i halloween-anda, och vi var på den årliga släktmiddagen (med tillhörande höstpromenad) ute på landet. Jag konfronterade min stora sprutskräck i samband med vaccineringen och vi började pricka av grejer som behövde göras innan Costa Rica-resan. Jenny och Amanda kom och överraskade med en ”september-i-november-födelsedagsfest” för mig, vilket var helt magiskt. Som topp på det var vi tjejer, tillsammans med några fler vänner, iväg på en Mary Kay-kväll och lyxpysslade om oss själva. Två veckor innan höstbalen bokades en prebal-middag in, som en pepp och uppladdning. Jenny bjöd med mig på Hunger Games-VIP och jag bjöd med henne på middag – succékväll! Helgen som supertoppade månaden skulle jag nog ändå säga var den när vi först fick en kvälls bebisgos med nykläckta mini i familjen Binnberg, sedan en dag med 4-månaders Alice och hennes fina föräldrar och sist avslutade med en dag av det årliga brödbaket hemma hos farmor och farfar. Så himla fin november-helg alltså. Jo, och de allra sista dagarna i november var vi på bal, Chalmers höstbal. På tal om fina saker sådär.

Denna månad. Årets sista. Magi. Vi (jag och girlsen) hade överraskningsfest för världens bästa Jenny. Och så julbakade vi. Vi var även på lucia-firande, lyssnade på fantastiska Amanda och satt sedan uppe en hel natt för att bara prata. Mormor och morfar kom till stora stan och vi klämde in flertalet restaurangbesök. Bilderna från höstbalen trillade ner i inkorgen. Mitt i allt det där klämdes tentor, redovisningar och normalt plugg in. Och så tog vi sista vaccinet, mötte upp släkten i Stockholm samt hoppade på flyget till Centralamerika. Kort sammanfattat var det cirka sisådär världens bästa avslutningsmånad på året.

♥♥♥

2014 – Jag kan inte nog tacka för alla de möjligheter som detta år erbjudit mig. Chanser som långt ifrån alla får ens under en hel livstid. Alla de nya upplevelser jag fått, alla nya platser jag sett och alla nya kontakter jag knutit band med. Och att jag fått ytterligare ett helt år med så många nära och kära runt mig – inget är mer värdefullt än det. Fantastiskt, fascinerande och helt crazy skulle inte ens kunna börja beskriva mitt 2014. Nästa år skålar vi in här i Costa Rica, i värmen.

Om jag får önska mig något av 2015 så är det, trots tacksamheten inför det år jag nu haft, lite mer lugn. Inte riktigt lika många roliga erbjudanden och helt enkelt mer ”slapptid hemma i soffan”. Jag har på plan att leva många år till, så vi behöver kanske inte ta precis allt på en gång tänker jag? Allt behöver inte skötas riktigt lika effektivt framöver. Det hade varit fint, tack! Det behöver för den sakens skull inte vara mindre magiskt dock, för just den delen med magi-känslan har jag inga som helst invändningar mot.

Men hörrni, Gott Nytt År nu – let’s make the best out of it!