Att grotta ner sig i familjehärligheter och höstfeelings
Varje höst brukar vi lyckas trycka in åtminstone en ordentlig släktträff (på min pappas sida) och då också en höstpromenad. Ja vi brukar givetvis få in fler promenader, men jag menar en där alla är med. Och där fikapaus är en självklar del. Det var förövrigt så Daniel fick träffa den delen av min släkt för fem år sedan – han hängde med på höstpromenaden. I år bar den av mot Lasse i Bergets grotta.
Stunder då höstdagarna visar sig från sin bästa sida. Det får alltid som ett lite magiskt skimmer över sig.
Och där traskade vi fram med våra gummistövlar – genom blöta löv, fortfarande grönt gräs och över hala träbroar. Fram till grottan där det är lite smålurigt att föreställa sig någon vilja slå ner sina bopålar.
Om du nu satt och undrade över hur moderna grott-erövrare ser ut. Där har du svaret.
Allt blir verkligen lite extra vackert när hösten hänger i luften.
Tre syskonpar, sex syskonbarn. Kusinskaran. Det finns ytterst få bilder där vi alla är med. Ytterst få.
Avdelningen för ”de där bilderna som aldrig blir riktigt bra, oavsett hur många gånger man försöker”. Hoppbilder. Hah!
Familjefotograferingar. Det är inte så ofta vi får tillfälle att göra sådant, men mitt i allt det där höstiga kändes det perfekt. Och när det känns perfekt, då är det bäst att passa på. Tre Edholm-familjer alltså. Min faster och hennes fina familj var först ut.
Därefter kom farbror med fantastiska barn. Den fantastiska mamman och frun i familjen var hemma och jobbade.
Sedan kom vi. De sista Edholmarna, fast vi nog egentligen var först (sett till att ta namnet). Min familj.
Världens absolut finaste farmor och farfar fick också ställa upp. Jag är så himla glad att jag har dem i mitt liv.
Och så samlade vi hela gruppen (minus Daniel som stannade hemma i farmor och farfars soffa för att plugga) på en bild.
Eftersom vår kamera tar sisådär tio-tjugo bilder i rad (vid självutlösning) är det såklart roligast att variera sig en aning mellan korten. Min farbror tog på sig rollen att styra upp det hela, och resultatet.. Hah!
”Första kortet nu – alla ser fina ut!” *KITISCH* ”Fina igen!” *KITISCH* ”Är ni meeed, FINA!” *KITISCH* ”Ååååå EVERYBODY FREESTYLE!” *KITISCH*
Ja resultatet som sagt. Det där är min familj, min släkt. Tänk att jag har haft turen att växa upp med sådana människorna runt mig. Jordens bästa. Det är verkligen inte alla som har den förmånen.
En gren (aka ett långt, omkullvält träd) blockerar vägen. Inga problem – vi löser det!
Pappas flickor. Så har det alltid varit, och det kommer gissningsvis alltid förbli så. Han rockar.
Mamma rockar visserligen också, och hon är absolut bäst på hyffsligt (jo, det är ett ord hon hittat på) många saker här i livet.
Sedan dukades det upp för den obligatoriska fikapausen som jag nämnde. Sådant kan man inte vara utan, det är viktigt!
En bra höstdag på landet. Det slår aldrig fel.
Andra bra saker med landet är dessa. Att få komma hem på kvällen, släppa in katterna i huset och ha soffmys. Nej det är inte samma grej i stan, utan katt. Absolut inte samma grej. Alla filmkvällar blir bättre med fluffigt pälssällskap.
Se bara! Vem hade velat missa detta?