Att ha bästa sortens besök

Idag hade vi detta finbesök över på middag, och som alltid innebär det en rakt igenom tokmysig kväll. Vi har känt varandra i ungefär 23 år, så jag skulle nog säga att det är en av mina absolut äldsta vänner ja. Sedan har vi haft väldigt långa pauser och luckor i vår relation, men sedan vi båda hamnade i samma stad har vi verkligen hittat tillbaka. Och för det är jag SÅ tacksam. Ni vet hur man med vissa människor bara klickar? Hur det kan gå ganska lång tid mellan gångerna man ses, men det ändå är som om ingen tid passerat? Sådana som man bara har några ytterst få av i sin bekantskapskrets? Hon är ”den personen” för mig.

Senaste gången mini träffade Emelie var när vi hade picknick i Slottsskogen, och låt oss säga att lillfrökens sociala inställning har förbättrats något sedan dess. Den gången tjöt hon som en stucken gris så fort hon inte var klistrad i min famn (det var en sådan dag, ja ni vet) och att leka med någon annan än mamma kom inte på fråga. Idag var det helt andra bullar.

Emelie kvalade rakt in på listan över ”landets bästa lektanter”. Inte en tillstymmelse till gnäll eller ledsna miner där inte. Men det även så, ibland behöver man lite tid på sig att bearbeta och godkänna människor. Och nu har mini tydligen bearbetat färdigt.

Hur fin var inte denna blominslagning hon hade med sig? Jag älskar det och ville nästan inte packa upp dem.

Vi har verkligen suttit hela kvällen, ätit fruktsallad och bara pratat om allt mellan himmel och jord. De där stunderna som man behöver ha mellan varven. Och det var mitt i de där samtalen som vi halkade in på Tjejvättern. Jag vet inte hur vi hamnade där eller hur jag lät mig övertygas, men nu har vi tagit i hand på att det nästa år är vi som trampar runt ihop. Det återstår bara att se hur många gånger jag hinner ångra mitt löfte innan vi är där och kommer i mål. Men hey, det blir kul! Med rätt partner så blir allt en succé, och jag hade inte kunnat tänka mig någon bättre än henne.