Att ha den bästa på kvällsbesök

Föreställ dig att du är ganska stressad (kanske lite onödigt stressad egentligen) och har varit det ett tag. Tänk dig sedan hur du liksom kör fast lite i det spåret, sitter hemma och försöker pricka av hundra saker på en lite för lång lista (som egentligen inte ens innehåller några direkt livsavgörande punkter). Du är helt enkelt onödigt stressad. Jag har inte tappat dig än? Bra. Känn den känslan, och plötsligt hör du hur det ringer på dörren. Du öppnar med en frågande min och där utanför står en av de bästa människorna du vet. Och inte nog med det – hon håller i en nybakad kaka och en burk hemmagjord kolasås.

Jo, nog är hon på riktigt hon. Min bästis Jenny.

Hon vet när jag behöver pushas på lite extra och hon vet när någon måste hålla i mig för att jag annars rusar för fort. Hon vet när jag är stressad och hon vet när jag är cool som en filbunke. Hon vet när det gnager av oro i min mage och hon vet när fjärilarna flyger fritt där inne. Hon känner mig från topp till tå. Hon är den där som ringer och säger att hon ”bara ska titta förbi några minuter” och sedan fastnar en halvtimme i dörren ut för att få diskutera klart ”det där lilla sista” efter sju timmars konstant pratstund. Och hon är den där som kan dyka upp sent en regnig kväll med kaka i handen, rota fram te ur skåpen, trycka ner mig i soffan och envist tvinga på mig fotmassage.

Hon är en av mina allra största kärlekar här i livet.

Jag vet verkligen inte vad jag gjort för att förtjäna så många omtänksamma och fantastiska människor i mitt liv. Världens bästa människor. Det är för mig ett mysterium. Jag har faktiskt ingen aning om vad jag hade gjort utan dem. Jag hade varit smalare utan alla godsaker, det är ett som är säkert. Dock inte ens hälften så lycklig eller välmående. Och inte ens i närheten av en lika bra människa. Mitt liv som det är nu rockar brallorna av vilken dag som helst. Och nybakade kvällskakor rockar.